Tana

... skulle jag lämna detta solfattiga land.

Nu skiner solen, det gör mig glad, men tyvärr finns det inte mycket värme i den. Å andra sidan blir det varmare för varje dag, alltid något att se fram emot. Just nu finns det mycket att se fram emot dock, först studenten, sen antagligen Hultsfred med Johanna, två veckor Grekland, sen sorgligt nog en månads jobbande och sedan en eller två veckor i Turkiet :D. Det ska bli riktigt grymt! 

Sen står jag plötsligt själv, utan skolan att falla tillbaka på till hösten. Det känns riktigt skönt, men samtidigt lite läskigt :P. Och om mamma flyttar till norge och pappa till USA, då är frågan vart man ska ta vägen. Haha, Bullen och Totte ville att vi skulle ha ett kollektiv på Vasaplatsen. Det hade vart sjukt roligt, men vi får se :P.

Det enda jag är säker på är att inget är säkert. Jag vill resa runt och se världen. Försöka få perspektiv på saker och ting. Och under tre femtedelar av året har jag svårt att riktigt stå ut med Sverige. Det är så mycket jag gärna vill lämna bakom mig och annat som jag skulle sakna otroligt. Vågar jag bara dra? Och finns det då någon kvar när jag kommer tillbaka?