Tana

Idag hade jag dansuppvisning!

Tråkigt att det är slut nu faktiskt, nu har jag inte längre varken dansen eller sången eller musikalen och snart har jag inte ens skolan längre. Herregud, vad skall det bli av mig?

Det var dock inte alls dit jag ville komma med mitt inlägg idag. Det verkade som att ingen jag känner skulle se min dansuppvisning (ja, jag vet inte hur mycket man missade egentligen i så fall), då mina föräldrar som först skulle dykt upp kom på att det var just den här helgen de skulle träffa min brors flickväns föräldrar för första gången!
Mathilda skickade ett sms om att hon helt glömt bort det och därmed inte skulle kunna komma och Bullen trodde inte han skulle hinna dit.
"Jaja", tänkte jag, "inte mycket att göra åt då..."

Jag tog mig till Västra Frölunda där danslokalen ligger, men där var det till min förvåning stängt och låst! Det var ju mycket underligt tänkte jag och ringde till dansskolan. När jag väl fick tag på någon undrade de var jag var någonstans. "Ja jag är vid dansskolan", svarade jag.
"Men du ska ju till Liseberg!" utbrast människan i andra änden och det var inte utan att jag undrade hur fan jag hade lyckats missa den lilla detaljen.
Jag skulle försöka hinna dit sa jag, utan några större förhoppningar på att faktiskt lyckas, och det var inte utan en viss känsla av ironi som jag tänkte på att jag själv skulle missa min dansuppvisning - liksom alla andra.

Men plötsligt ser jag faktiskt Bullen komma gående längs gatan! Extremt överraskad ropar jag till honom och det visar sig att han till och med har med sig Totte och en bil! De bannar mig lite för att jag var så klantig och dirigerade dem till Västra Frölunda, men vi hoppar in i bilen allihop och kör till Liseberg och de betalar till och med den hutlösa summan på 100 kronor per person för att se mig dansa :). Det var utan tvekan det absolut snällaste någon har gjort för mig på mycket, mycket länge och jag blev verkligen otroligt glad :D.

Så efteråt bjöd jag dem på glass, då blev de glada :).





"And the vision that was planted in my brain - still remains, within the sound of silence"