23:e Januari - Hemska mardröm!



Idag började vi spela Queens of the Stoneage i musiken, aaah, lycka :D! Det var bara jag och Johanna som var helt nöjda med detta, men de andra gav med sig efter ett tag :P. Efteråt spelade vi in vårt Elvis-medley och tja, det kändes inte som det gick så dåligt, men de andra höll visst inte med :P.
Nåja, det blir som det blir, förhoppningsvis lär man sig något när man ser videon ^^. När nu det blir :P.

Sedan hade vi fotografering på PA till musikalen. Det var roligt ^^. Men scenografi har införskaffat en hemsk lila peruk till mig. Nåväl, jag får väl leva med det, den ÄR ganska fräck faktiskt :). Men inte kommer det vara snyggt i alla fall :P. Inte för att den frisyr jag skulle haft annars skulle varit snygg den heller kan jag tänka mig, men lila och raklugg?!
Bullens spontana kommentar när han fick syn på mig var: "Vad hemsk du ser ut Morsing!" Jo, jag tackar jag :P.

Wiie, Mathilda ska sy den klänningen jag ska ha på musikalen ^^. Det kommer bli sjukt grymt :)! Jag har största tilltro till Mathildas syfärdigheter :). Och det är en skitfräck klänning som hon ska göra från en bild på en 20-talsklänning, så det kommer verkligen bli som en riktig sådan ^^. Musikalen är verkligen härlig att hålla på med :D!

Menmen, förutom allt med musikalen har det inte hänt så mycket mer spännande idag... Sitter här och lyssnar på lite Green Day och minns när jag köpte den här skivan för vad som börjar bli några år sedan nu, och hela familjen var i Florida och allt var så underbart... Vi åkte i februari då det var iskallt här hemma i Sverige och så när vi kom till Florida vaknade man och så var det varmt och klarblå himmel och palmer, och så drack man mjölk som man hällde ut från stora dunkar och åt Fruit Loops eller Cinamon Toast Crunch och så åt man sin frukost på baksidan av huset, bredvid poolen... aah, det är så det ska vara.

Drömde förresten en fruktansvärd mardröm inatt! Så det var verkligen skönt att vakna...
Det började inte så farligt, jag och min bror Johan åkte tillsammans med Johans kompis Lukas och hans föräldrar i en bil, på väg någonstans och så satt vi och spelade något tillsammans.

Sedan vaknade jag upp och hade fortfarande ont, så jag fick gå upp och käka en ipren... Men när den väl hade börjat verka kunde jag somna om och det var då den verkliga mardrömmen började.

Jag och Johan satt fortfarande i en bil, på väg någonstans, men vi var mycket mindre, Johan var kanske 11 och jag 7. Det visade sig att vi var på väg till ett nytt hus.
Men det visade sig att huset var alldeles ondskefullt, när vi satt och åt mat krälade det plötsligt massa insekter i maten och så fort man försökte gå ut ur huset så var det som en osynlig kraft som höll en tillbaka och gjorde att man knappt kunde röra sig. Och så hade vi ett par grannar, några skumma ungar som vi brukade leka med, en kille och en tjej.
Och sen hände det något i huset, jag minns inte vad, men jag försökte fly och lyckades till slut pressa mig ut genom ett källarfönster, vilket var osannolikt svårt. Så jag sprang över till grannarna och knackade på den lilla killens rum. Och jag såg att det var något svart på dörren, men jag såg inte vad det var, men ändå insåg jag på något vis att det var blod som rann längs dörren och jag visste redan att jag skulle få se något fruktansvärt när dörren öppnades, men det var som i en film, jag kunde inte sluta knacka.
Så öppnades plötsligt dörren och det var alldeles mörkt därinne, men jag såg ändå silhuetten av den lilla killen i dörren.
och jag frågade: "Är det något fel, vad är det som har hänt?" och han svarade med en jätteobehaglig röst: "nej, men det är inget fel, kom in du bara." men jag envisades och utbrast: "Nej men något är ju fel, vad är det?!" Och då tog han plötsligt tag i min arm och när jag såg honom i ljuset så var han alldeles grå i ansiktet och han hade en stor kniv i huvudet och det rann blod längs med hela ansiktet och ner över honom.
Och jag började skrika, men jag lyckades knappt få fram ett ljud, och han fortsatte dra i min arm och försöka dra in mig i rummet och jag vet bara att det kändes som jag skrek och skrek i en evighet, innan min brorsa plötsligt kom och slog ner honom och så sprang vi tillbaka upp i något konstigt torn i vårat eget hus.
Och vi sa att vi var tvungna att lämna huset och Johan sprang ner för att hämta mamma, och när jag blev ensam så började plötsligt tornet snurra runt, runt i en jättehög hastighet som en karusell och en röst sa "du kommer aldrig härifrån!"
Och så slutade det plötsligt snurra och där satt Hammar och tittade på mig helt lugnt och sa: "Men lilla Morsing, vad gör du?" och det var en sådan lättnad att se honom att jag blev alldeles tårögd. Och så sprang jag ut ur tornet och därnere satt pappa i en bil och väntade på oss.
Och så tittade jag upp mot våra grannars hus, och där stod de hela familjen, gråa i sina ansikten och med döda blickar och vinkade hejdå till oss. Och så kastade jag spaghetti mot deras fönster och pekade finger åt dem och sedan hoppade jag in i bilen med Johan och mamma, och då ringde min väckarklocka.

Det var nog något av det vidrigare jag drömt faktiskt...

Sen fick jag höra idag från mamma att Heath Ledger tagit livet av sig :(... Rest In Peace, vackre pojke.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0