Tana

Som jag nog har sagt ett antal gånger. Morgonen och kvällen är verkligen jobbigast. Kvällen, då man fortfarande kan minnas att somna in tryggt i famnen och veta att du inte ville släppa taget.
Och så morgonen när man vaknar upp efter en underbar dröm där allt var som man trodde att det var innan, och så inser man att man ligger där ensam. Och man kommer fortsätta ligga där ensam.

Men mitt på dagen kan det också vara jobbigt. När man pratar om något som man hade velat berätta för dig senare. Eller när man ser eller tänker på något, som du hade varit den första jag skulle dela det med. Jag kan inte förstå att du inte saknar våra samtal. Jag tänker på dem varje dag.

Jag såg precis Horton. En jättesöt film! Den var baserad på en historia av Dr. Seuss, som han kallar sig. Jag hade en annan bok av honom när jag var liten (eller ja, jag har den ju fortfarande på vinden någonstans) som hette Yertle the Turtle och var väldigt speciell. Han gör fina historier Dr. Seuss.

Även om det är barnböcker kan jag rekommendera att du tittar igenom dem någon gång. Eller för all del ser filmen Horton.
Jag är inne på min sista vecka på jobbet. Det känns lite tungt av flera skäl. Dels har jag roliga arbetskamrater och de får mig att glömma dig en stund, för det finns ingen anledning till att jag någonsin skulle förknippa dig med dem.
Dels är det skönt att ha mål och mening med dagen, något att göra, som gör att helgen betyder lite mer. För när jag inte jobbar, blir det bara långa dagar av att inte göra någonting.
Och naturligtvis är det ju inte så kul att inte tjäna ordentligt med pengar. Att bara se dem sina och glida iväg mellan fingrarna.

Ja det är mycket som är tungt just nu. Jag tycker det är dags att jag får uppleva något bra. Att jag har lite tur för en gångs skull.