Tana

En ny måndag.

Jag känner mig fast. Vecka efter vecka passerar, men det händer inget nytt.
Nu är det ju bara jag som är otålig, det vet jag. Det var ju bara i förra veckan jag var på intervju. Men jag kan inte hjälpa att tänka: "tänk om det inte blir något av det alls, vad gör jag då?" Jag vet att min plan i så fall är att åka till Norge. Men jag känner mig inte alls taggad att sätta den planen i verket just nu.

Imorgon är det löning i alla fall, tack och lov. Usch vilken svacka jag har hamnat i. Jag tror att det är för att jag tänkt åka till Stockholm nu över helgen. För jag vet vad en helg i Stockholm innebar förut. Att du skulle stå och vänta på mig. Och det kommer otvivelaktigt bli en jobbig upplevelse för mig. Men jag känner att jag måste åka dit, för min skull.

Jag tycker om staden och de som bor där. Och jag vill inte att allt ska förknippas med dig. Vill skapa nya minnen där. Vill kunna höra talas om vår huvudstad och känna glädje igen. Jag önskar att jag inte åkte ensam. Det kommer bli mycket tankar på tåget. Men när jag kommer fram finns det andra människor att träffa. Det är jag glad för.