PS
Dagen förflöt tämligen smärtfritt.
Linedance var superkul, varefter vi inhandlade lite godis och sedan satte oss på Babar på avenyn. Där beställde jag och Bullen in världens dyraste flaska vin, som jag inte alls kände att jag hade råd med, men nåja. Jag får leva desto snålare nästa vecka då, då det trots allt inte är fest varje dag.
Ett horn i min sida var när vi skulle hämta en tröja till mig hemma hos pappa. Där satt mamma, och de skulle hem till henne sedan båda två. Då passade de på att fråga när jag skulle flytta hem till mamma igen. "Jag vet inte", svarade jag. "Just nu har jag mycket att göra inne i stan." För att inte nämna att varje centimeter hemma hos mamma påminner mig om dig.
Men den förklaringen köpte de inte. Nu var det så att en gammal vän till mor och far från Lund skulle komma och hälsa på. Naturligtvis kan hon inte sova hos mamma, där det finns två sängar över, utan istället får jag flytta från soffan jag på nåder fått låna hos pappa, och åka hem till mamma istället. Så lägligt, just när jag skulle jobba i stan lördag förmiddag, efter att ha lovat mina vänner att vi skulle ut på fredag.
Men naturligtvis kan vi inte skapa något mindre obehag för någon annan, som INTE jobbar alls utan alla har semester, utan det är jag som ska flytta. Jag måste flytta på mig, när min bror är 24 år, bott hemma i ett år med otroligt god ekonomi men inte ens bekymrat sig om att leta nytt boende eftersom det är så bekvämt att bo hemma hos pappa. När det var han som tog MITT rum, slängde ut mina saker och gjorde det till sitt eget.
Och för övrigt, vem slänger ut sitt barn så att en kompis ska kunna bo där? Jag blev så jävla trött. "Men du kan komma hit när Johan bestämt sig för vad han vill göra", sas det. Glöm det. När Johan har bestämt sig är jag förhoppningsvis långt härifrån, och då kommer jag inte tillbaka.
Och när jag kommer hem till mamma vill jag riva allt från väggarna, måla om, montera ner hyllorna, flytta alla möbler. Inget får vara sig likt. Jag ska bränna brevet jag skrev till dig men aldrig skickade, som innehöll ditt jäkla presentkort, och jag ska lägga mig på knä på golvet och be till alla gudar som kan tänkas finnas att jag aldrig, aldrig, aldrig behöver känna något igen.
ps. Den italienska utomhusbion var jättegullig. Jag tyckte mycket om den!
Linedance var superkul, varefter vi inhandlade lite godis och sedan satte oss på Babar på avenyn. Där beställde jag och Bullen in världens dyraste flaska vin, som jag inte alls kände att jag hade råd med, men nåja. Jag får leva desto snålare nästa vecka då, då det trots allt inte är fest varje dag.
Ett horn i min sida var när vi skulle hämta en tröja till mig hemma hos pappa. Där satt mamma, och de skulle hem till henne sedan båda två. Då passade de på att fråga när jag skulle flytta hem till mamma igen. "Jag vet inte", svarade jag. "Just nu har jag mycket att göra inne i stan." För att inte nämna att varje centimeter hemma hos mamma påminner mig om dig.
Men den förklaringen köpte de inte. Nu var det så att en gammal vän till mor och far från Lund skulle komma och hälsa på. Naturligtvis kan hon inte sova hos mamma, där det finns två sängar över, utan istället får jag flytta från soffan jag på nåder fått låna hos pappa, och åka hem till mamma istället. Så lägligt, just när jag skulle jobba i stan lördag förmiddag, efter att ha lovat mina vänner att vi skulle ut på fredag.
Men naturligtvis kan vi inte skapa något mindre obehag för någon annan, som INTE jobbar alls utan alla har semester, utan det är jag som ska flytta. Jag måste flytta på mig, när min bror är 24 år, bott hemma i ett år med otroligt god ekonomi men inte ens bekymrat sig om att leta nytt boende eftersom det är så bekvämt att bo hemma hos pappa. När det var han som tog MITT rum, slängde ut mina saker och gjorde det till sitt eget.
Och för övrigt, vem slänger ut sitt barn så att en kompis ska kunna bo där? Jag blev så jävla trött. "Men du kan komma hit när Johan bestämt sig för vad han vill göra", sas det. Glöm det. När Johan har bestämt sig är jag förhoppningsvis långt härifrån, och då kommer jag inte tillbaka.
Och när jag kommer hem till mamma vill jag riva allt från väggarna, måla om, montera ner hyllorna, flytta alla möbler. Inget får vara sig likt. Jag ska bränna brevet jag skrev till dig men aldrig skickade, som innehöll ditt jäkla presentkort, och jag ska lägga mig på knä på golvet och be till alla gudar som kan tänkas finnas att jag aldrig, aldrig, aldrig behöver känna något igen.
ps. Den italienska utomhusbion var jättegullig. Jag tyckte mycket om den!
Kommentarer
Trackback
