Tana

Så, jag pratade i telefon med Stefan igår. Det var väldigt trevligt! Tack vare dig så tycker jag verkligen det är härligt att lyssna på människor som pratar stockholmska. Stefan skyggade dock för uttrycket "stockholmska", och upplyste mig om att ingen stockholmare någonsin skulle kalla det för något annat än att de pratar svenska, och alla andra pratar konstiga dialekter.

Där fick jag helt enkelt rätta honom, och efter en kort diskussion erkände han att jag hade rätt. Ah, Sweet Victory. Varpå han skämtsamt tillade: "Ah, en kvinna som alltid måste ha rätt, vad ovanligt." Hah, jag skulle vilja påstå att det är ett typiskt manligt problem också!

Jag var glad att jag pratat med honom i alla fall. Han fick mig att skratta sådär från hjärtat, vilket jag tror det var ganska längesedan jag gjorde. Det brukade jag göra varje dag tillsammans med dig. Hm, det låter som att mina vänner och familj skulle vara tråkiga eller något. Det är de absolut inte! Jag har haft några av de bästa tiderna i mitt liv tillsammans med dem. Så jag vet egentligen inte vad det var. Jag blev glad av att prata med honom i alla fall :).

I övrigt spenderade jag min lördag med att ligga bakis vid stranden, för det var fint väder för en gångs skull. Och på eftermiddagen var det grillning med Bullen och Johan Sjöberg, med drinkar, vin, och kex med ostbricka och frukt till efterrätt. Ja, det var en fin dag igår. En typisk sådan dag då man hittar tillbaka lite till livet utan dig.
Jag saknar din närhet så mycket. Men det var så längesedan den fanns där, så minnena har nog bleknat en aning.

Jag är glad för det. Jag hoppas det värsta är över nu.