Tana

En sten har lyfts från mitt hjärta och för första gången på väldigt, väldigt länge känner jag mig befriad, att jag kan släppa allt det där nu. Det är en känsla som inte går att beskriva och beroende av något som jag aldrig talar om. Aldrig någonsin. För talar man inte om det, så har det aldrig hänt. Jag blir aldrig fri från det som var, men nu kan jag se det i ett annat ljus och inte känna mig fjättrad av det. Det är det förflutna nu.

Världen är vacker idag :D. Jag hatar inte mer. Idag är en bra dag.