Tana

Hej!

Det är morgon igen. Instinktivt tittade jag över till andra sidan sängen och noterade att det var tomt. Nope, fortfarande ingen dröm, du har fortfarande lämnat mig och jag är lika ensam som jag var innan.

Det är en sån där rolig sak som folk säger. "Det ordnar sig! Du var ju utan honom förut."  Jo, det var jag, men mitt liv sög förut. Så nu när du är borta suger det igen. Skillnaden är att nu vet jag vad jag vill ha men inte får. Det är en ganska klen tröst måste jag säga.
En annan är: "Du är ju bara tjugo år!"  Ja, jag är 'bara' tjugo år. Vilket innebär att man ju inte kan känna att livet är över på grund av att en person fattas i det, utan det är bara att 'suck it up' och gå vidare med sitt liv. Åh tack.
Ytterligare en: "Han var en jävla idiot, du har det bättre utan honom." Ska det här kallas att ha det bättre? Och här kan jag också citera dig. "Jag kan inte ge dig det du förtjänar just nu." Så det är alltså det här jag förtjänar istället?

That makes me feel all warm inside. Jag ska dock inte vara otacksam och säga att jag inte tycker om att höra försök till att muntra upp mig. Jag säger bara att det inte hjälper mig överhuvudtaget.

Nu ska jag iväg till jobbet. Packa lådor och inventera heeela långa dagen. Men vi hörs senare.

Puss älskling.