Syskonkärlek

Hej på dig!

Jag är nu inne på de sista skälvande minuterna innan det är dags att gå hem från jobbet. Min buss går vid sex, så jag kan ju lika gärna stanna här tills dess. Och så kanske bror hinner med då också.
Jag och Johan umgås mycket för tillfället. Vi bor ju båda hos pappa och jobbar på samma jobb. Det var längesedan jag bodde med honom, och jag trivs faktiskt :). Trots allt är det Johan som alltid varit min allierade i familjekriget. Och jag tror han ser det så också.

Han retar mig mycket, precis som alltid. Men samtidigt pratar vi på ett annat sätt än vi gjorde när vi var små också. Jag tar hand om honom lite, du vet ju hur han svimmade flera gånger och fick åka till sjukhuset och få dropp? Nu är han lite sjuk också. Så vi tittar på mycket filmer tillsammans, han var med och såg både Die Hard och Memento med mig. Och så har vi kommit fram till en överrenskommelse. Om han köper maten så ska jag laga den.

Jag ska inte säga att vi aldrig går varandra på nerverna. Det gör vi en hel del. Syskon är alltid syskon. Det märker jag också på mamma och moster till och med, som ändå båda är över femtio.
Det är ett intressant fenomen, det här med syskon. Det är lite synd att du aldrig fick uppleva det på riktigt, att alltid ha någon runt dig som retar ihjäl dig, men som du samtidigt kan ha roligt med.

Kanske var det därför du gav upp så lätt på dig och mig? Du förstår, som lillasyster är jag van vid att avguda de jag älskar. Du är van vid att inte ta hänsyn till någon annan än dig själv...

Pussar och kramar!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0