Tana

Jag har nog aldrig i hela mitt liv känt mig så ensam, som jag gör precis just nu.

Mitt liv har aldrig känts såhär meningslöst förut. Ibland undrar jag om universum bara har bestämt att jag ska vara olycklig för resten av mitt liv. Några få stunder av lycka så att jag ändå ska orka leva och tycka att det är värt det. Men när jag står som högst på himlen är jag dömd att bli nerskjuten och falla. För det är så jag känner just nu.

Finns det någon som kan förstå det? Jag är så tacksam för alla mina kompisar som vill prata med mig om detta och krama om mig när jag är ledsen. Men inget av det kan ta bort den fruktansvärda känslan som jag har. Känslan som gör att jag varken kan äta eller sova.

Just precis nu har jag en ångest olik något annat jag varit med om. Och det finns INGET jag kan göra för att lätta den.