Tana

Sååå, igårkväll efter jobbet och efter att ha pratat i telefon med Stefan, satt jag bekvämt tillbakalutad framför datorn, tittade på How I Met Your Mother och knaprade på en bit gurka.

Helt plötsligt känner jag hur det börjar spänna över överläppen och det gör lite ont. "Attans", tänker jag. "Säg inte att jag ska få en finne eller något sådant där." Jag tänker att "jag får väl kolla det i spegeln sedan", men fortsätter titta på mitt program. Men det fortsätter spänna mer och mer i överläppen och jag känner efter med fingrarna, bara för att upptäcka exakt hur svullet det tycks vara.

Så jag går till badrummet och kollar mig i spegeln. Det var något av det sjukaste jag sett!! Läppen hade, utan synbar orsak, svällt upp till sin tre eller fyrdubbla storlek. Såg ut som att jag gjort en fruktansvärt misslyckad läppförstoring, alternativt hade jag många likheter med ett näbbdjur.

Och så inser jag plötsligt hur det kliar över hela kroppen. Så jag drar av mig tröjan och upptäcker fruktansvärda utslag överallt! "Vad ÄR detta??" undrar jag och drar självklart slutsatsen allergisk reaktion. Funderar på att väcka mamma, men hon ska upp och jobba tidigt och jag har ju inga andningsbesvär och mår inte dåligt.

Så jag lägger mig och sover istället. Nästa morgon är utslagen borta, men läppen fortfarande ganska svullen. Jag får tid hos läkaren, ringer jobbet, och under tiden jag väntar på min tid hinner även svullnaden i läppen lägga sig.

När jag väl kommer till läkaren beskriver jag mina symptom. Och hon kunde omedelbart gissa vad det var.

Tydligen är jag överkänslig mot en viss typ av kyla, en viss typ av värme, stress, infektioner och klädmaterial som irriterar huden. Jag har ingen aning om vad som utlöste det igår, men jag fick tabletter på recept om läppen skulle svullna upp igen.

Passar ju perfekt med min andra hudåkomma, atopi, som innebär att jag är allergisk mot mig själv, vars enda botemedel är solljus.

Jag är alltså allergisk mot kyla och för lite solljus. Tur man är anpassad för att bo i Sverige.