Tana

10:33 när jag startar detta inlägg, Karma Police av Radiohead spelas från Crystakontoret, bredvid rummet bakom repan där jag sitter.

Föräldrarna ringde nyss och är approximerade att dyka upp klockan 11:13. Det är för tillfället strålande sol, men blåser starka vindar. Hoppas på att alla liftar ändå ska vara öppna så att jag och mamma ska kunna ta skidor respektive snowboard till Samoens, medan pappa åker till hotellet och checkar in deras grejer.

Det är torsdag och jag är ledig. För sista gången innan jag faktiskt slutar här och det är dags att åka hem. Två dagar har jag kvar att jobba. 

Helt overkligt. I'm leaving the bubble.  

Lördag avklarad.

Tiden fortsätter att ticka på. Detta är de sista gästerna jag följer en hel vecka. Imorgon är det söndag.

Massor av tankar som snurrar i huvudet. Och med bara en vecka kvar känns det som en omöjlig tanke att jag faktiskt inte är här om två veckor, men att livet här kommer att fortsätta som vanligt - utan mig. 
 
Jag vet att många inlägg handlar om detta just nu, men det är mest det som upptar mina tankar. Jag känner en viss ångest över att behöva ta itu med mitt liv, mitt verkliga liv. 
För det här är inte verkligt. Man lever här, men det är inte på riktigt.

Man har stängt av verkligheten, det finns inget annat än det som är här. Man är i en bubbla, liksom alla säger. 
Och det är jobbigt när bubblan spricker. 

Bubblan är jobbig den också ibland. Man sliter och det blir draman anställda emellan. Men bubblan är inte verklig, och därför blir inget jobbigt som det blir hemma.

Vi är alla människor som har flytt från verkligheten. Och allt som påminner om hemma gör oss nedstämda.  Att leva i bubblan är att leva avskärmad från allt i världen som är jobbigt.

Det är lätt att leva i bubblan. Det är svårt att leva hemma.

Men jag tror aldrig man kan bli riktigt lycklig i bubblan. Inte på riktigt.

Ah ledig dag igen. Känns rätt otroligt att nästa gång jag är ledig, då har jag bara två dagar kvar att jobba innan det är dags att åka hem.

Nästan bara en vecka kvar. Helt sjukt.

Jag klarade mina två helvetesdagar med nöd och näppe. Långpannan blev mest en enda klumpig historia och blev egentligen en ganska rolig dag.
Tisdagen var tung, kände mig otroligt trött hela dagen. Men så var det ju ledighet på onsdag!

Och det utnyttjade jag genom att ta sovmorgon, åka snowboard resten av dagen och sedan hänga med Doug och Richard från Crystal till deras lägenhet och se på film.

Himla mysigt faktiskt och vi blev rätt många till slut som såg på death proof och the inbetweeners, som jag aldrig sett förut men var en sjukt rolig serie.

Och idag ska jag ta en fixardag och sedan försöka åka lite på eftermiddagen. Ikväll är det fotbollsmatch mot britterna. Ska bli roligt :D.

Kommer kännas så tomt överallt när man kommer hem. Och konstigt att inte kunna dra ut i backen när man så önskar. Men att komma hem har sina fördelar det också. Idag blir det fixardag.

Jag är en bra roommate.

Jag har städat undan min röra. Slängt in en tvätt. Bäddat min säng. Rensat upp bland Andreas grejer och bäddat hennes säng. Dammsugit golvet. Putsat spegeln och städat ur vårat superäckliga handfat.
Och allt helt utan andra baktankar än att det ska vara lite fint och fräscht.

Jag har mina stunder!


Dessutom är jag ledig idag - äntligen! och har spenderat morgonen med att surfa på snön med snowboarden. Nu, till slut, har jag verkligen börjat känna framstegen, och nu är det riktigt roligt.

Så fort tvätten är färdig ska jag nog kasta mig ut igen!

Har börjat känna det här med att det inte är så långt kvar nu... Känns helt sjukt. Mitt lilla äventyr som jag sett fram emot så mycket...

Märkligt. Att man sitter här och tänker att man kanske skulle göra om det någon gång, efter att man varit här och varit trött på jobbet och längtat hem. Och bara för att det nästan är slut känns det plötsligt som att tiden har gått så fort.
Och allt man har stört sig på bara är pettitesser.
Det mänskliga psyket äro outrgrundligt...  

Har haft ett par riktigt bra dagar med massor av snö, sol, roligt umgänge och lite lediga kvällar. Känns härligt!

Nu är det v. 6 och livet rullar på. Superskönt att vara ledig ikväll, och imorgon är det en lite tung dag, men sedan är jag ledig två dagar!

Allt känns lite overkligt. Det går så fort och långsamt på samma gång. Jag har förresten blivit lite duktig på snowboard! Känner mig stolt :D.

Ikväll är det fest - förstås.

Jag kunde ju inte lämna er helt åt ert öde...

Idag vräker snön ner. Vilket bäddar för bra skidåkning imorgon! Nu har jag gjort mina två värsta dagar, så nu är schemat helt okej fram tills min nästa ledighet. Som blir på onsdag.

Jag och Cecilia har varit på långpromenad och klockan fyra är det dags för ännu ett underbart kvällspass. Dock har vi bra gäster denna veckan, som kommer tidigt ner till middagen: ergo, vi kommer ifrån restaurangen rätt tidigt också som regel. Hoppas det inte blir några undantag ikväll!

Imorgon kommer nya gäster igen. Och jag har jobbat min sista torsdag! Från och med nu råkar jag vara ledig varje torsdag fram tills jag åker hem igen. Vilket är om ungefär tre veckor! Time flies. Jag längtar. 

Jag tror bestämt att detta blir det sista ni hör från mig på ett litet tag.

Efter idag börjar sju helvetiska dagar, och jag ser fram emot att vara mitt uppe i dem, istället för att bara gå och vänta på att de ska börja.
Många pass, långt till nästa ledighet, kronisk trötthet och stress kommer nog vara ett återkommande inslag, men sedan kommer man känna sig så nöjd när man är färdig! Får fokusera på det...

Men idag har jag varit ledig! Hela dagen åkte jag snowboard med Linda, Malin och Jenny. Därefter en kort återhämtning på hotellet innan jag och Linda gick och såg Avatar på Flaines lilla biograf.

Visuellt en otroligt originell och fantastiskt vacker film. Helt okej story, men väldigt amerikansk. All in all - en riktigt bra och sevärd film, men toppar dock inte någon av mina topplistor :).

Au revoir!

Jag ska sammanfatta med några korta ord.

Ledig. Nysnö. Skype-date. Bra musik. Chips. Rödvin. Dator packad med bra filmer.

It's a fine day today.