Tana

Just nu håller jag på med ett arbete om Kongo-Kinshasa i historian och om kolonialismen.

Under hela min uppväxt har afrika varit "ett avlägset land där det inte finns mat" - i princip (jag kan fortfarande minnas min förvåning när jag förstod att afrika är en kontinent och inte ett land, samt att Egypten faktiskt ligger där). Miljoner döda av svält och sjukdomar har varit ett faktum och bara en siffra, som för min del har varit fullständigt obegriplig. I tidningar varje dag läser man om hur folk överallt lider och dör, men aldrig har jag satt det i begrepp, aldrig har jag kunnat sätta mig in i situationen eller brytt mig särskilt mycket.

Empati och sympati är något man lär sig och faktiskt inget man föds med. Somliga lär sig tidigare än andra. Jag lärde mig det kanske ganska sent. Utom för djuren, det har alltid varit viktigt för mig att behandla djuren väl - och det är det fortfarande. Men nu har jag även börjat inse hur människor lider. Och till hur stor grad det är vårat fel.

Vad hade det blivit av afrika om vi inte hade åkt dit och koloniserat alltihop? Om vi hade lämnat dem att få utvecklas ifred? Europa hade eventuellt inte varit lika rikt, men som det nu är har vi skapat vår välfärd på deras bekostnad. Aldrig förr har jag ansett det vara vår plikt att göra något åt situationen i afrika, men eftersom det var vi som förstörde för dem, så borde vi faktiskt försöka göra något åt det.
Och det är inte bara afrika heller. Det känns ibland som att hela världen ligger i spillror. Det är krig överallt, terrorism, självmordsbombare, mördare, djurplågeri, våldtäkt, misshandel och jag vet inte allt. Människan tycks vara sällsynt benägen att förstöra allting. Vi med våra skarpa intellekt som står så högt över alla djuren i förstånd. Om det är vi som är de förståndiga, varför är det då vi som skapar all oreda?

Till råga på allt håller vi på att förstöra vår miljö med våra avgaser som vi skapar genom vår fantastiska industri och välfärd. Och vad gör vi? Vi sitter här i våra soffor och blir tjocka, ser jorden gå under på TV. Äh, vad bryr vi oss, vi har hört och sett det förr, det är ju inget som drabbar oss, varför ska vi bry oss?

Ibland skäms jag över att vara människa.

Är jag bättre själv? Nej, det är jag inte. Tänker jag hata våran välfärd? Nej, det tänker jag inte. Ska jag sluta konsumera så mycket som jag gör? Nej, troligtvis inte. Vill jag rädda världen? Ja, det vill jag. Men jag kan omöjligt göra det själv. Men om alla gjorde några så enkla småsaker som att bara handla krav - och rättvisemärkta produkter, tänka miljövänligt och försöka vara allmänt trevliga människor mot omvärlden, skulle det genomföra en så otrolig skillnad. Men gör alla människor detta? Nej, det gör de inte.




"How will we ever be able to forgive ourselves for what we have done to eachother?" - Blood Diamond

Japp, nu var jag hemkommen från Stockholm. Bästa konserten EVER! Älskade varenda liten sekund av den! *gråt om ni missade den*

Sådan qotsa-nörd som jag är kunde jag i princip varje ord på alla låtar som spelades och herregud vad bra de spelade! Självklart medföljde det vanliga att man blev dränkt i människor och vatten och man blev klämd, trampad på och slagen över hela kroppen i princip, men det dämpade inte den underbara känslan det minsta!
Längst fram stod jag hela tiden och lyckades stå emot alla försök att bli undanknuffad av folk som försökte tränga sig före.

Sick, sick, sick, First it Giveth och Go with the Flow projicerade lite extra energi, men som jag sa så älskade jag verkligen varenda låt. Och självklart även Monsters in the Parasol samt Hanging Tree. Det enda som var sorgligt var att varken The Lost Art of Keeping a Secret, River in the Road eller I'm Designer spelades, men man kan ju inte få allt. Däremot spelades både Do it Again och In the Fade vilket för min del var en glad överraskning :D!

Scenen var riktigt fräck med skumma ljusgrejer som hängde över scenen och var beklädda med kristaller så att de såg ut som kristallkronor eller kristallträd. Sjukt skön stämning överlag, och bandet förnekade inte sin Rock n Roll-image :). Exempel:
Sångaren Josh Homme ser "Security-guy" säga åt en tjej att hon inte får sitta på sin pojkväns axlar.

Josh: "Don't listen to him, you can sit there if you wan't babe. I wan't to see more girls, and Security-guy is trying to make them go away. Hey, if you don't want to see girls, the gaybar's over there!
This is a Queens of the Stoneage-concert, you can do whatever you want! If you want to sit on some guys shoulders, you can, and if you want to drink, smoke, get high, whatever, you can! Fuck, what do I have to do to get a party started in here?" - följt av Hanging Tree, sån jävla underbar låt!!

Andra minnesvärda citat:
"This is a Queens of the Stoneage-concert, not your parents house. *härmar tant-röst* No smoking, no talking, no having fun! Don't sit on that couch! It's an antique!"

*Säkerhetskille försöker säga åt en tjej att gå ner från en killes axlar igen* Josh: "Hey, bald guy! Leave her alone!" *Säkerhetskillen lyssnar inte, Josh flippar* "Hey, are you fucking listening to me?! Leave her alone! You're fucking fired!"

Det var sjukt roligt i alla fall :D. Tyvärr lyckades jag inte fånga något de kastade ut, varken plektrum, trumpinnar eller spelningslistan... Menmen, en riktigt snygg Queens of the Stoneage-tröja köpte jag i alla fall! jag vill sjukt gärna se dem när de spelar i Stockholm på någon endags-festival i sommar igen, men det är så mycket pengar och så ska jag dessutom till Grekland två dagar senare, så jag vet inte hur käckt det är egentligen.

Jag är i alla fall sjukt nöjd och konserten överträffade alla mina förväntingar :D. Har nog aldrig älskat dem så mycket som jag gör nu alltså!

Det ENDA som blev lite jobbigt var att scenen var så pass hög, så man stod och tittade uppåt hela tiden, och detta har resulterat att jag har helt sjukligt ont i nacken idag! Verkligen, kan knappt röra den. Men det får det vara värt!
Jag har tagit massa bilder *tyvärr inte från konserten, fick inte ha med min stora tegelstenskamera in* men har inte kunnat lägga in dem på datorn då USB-sladden saknas som vanligt :(. Ligger nog hos far min.
Försökte ta lite bilder på konserten med mobilen, men med tanke på att jag har världens sämsta mobilkamera i princip, så är det inte så mycket att se.
Känns bra att ha någon bild från konserten dock, så det är min bakgrundsbild på mobilen nu ^^!



Denna bild som jag fann på Qotsa:s hemsida får duga :D. <3 

Jahapp, och nu var det plötsligt lördag. Tiden går verkligen fort, vilket jag tror jag har konstaterat tidigare...

Det har inte hänt så mycket i veckan, mest repat musikal, försökt komma ifatt med skolarbetet (vilket har gått ganska så bra faktiskt), planerat lite och varit på allmänt gott humör då allting flyter så bra för tillfället. På måndag är det Stockholm och Queens of the Stoneage! Kommer tillbaka på tisdag, men hinner inte med någon skola då, utan det blir på onsdag och då lär det bli mer musikalrep :D. Sen har jag ju knappt aldrig några lektioner på torsdagar och fredagar och efter den helgen är det musikalrep hela v. 10 och sen musikal v. 11!!

Det är så nära alltså, herregud, hur ska vi hinna med allt?!

Ja, man har lite panikångest, men allra mest ser jag fram emot allt som ska hända. Usch, men till på onsdag måste jag läsa in massa grejer om ortodoxa och katolska kyrkan, och på torsdag ska jag lämna in ett helt historiearbete, och känner jag Michael rätt vill han inte ha något hafsigt arbete som man slängt ihop på en timma, utan där ska det bannemig vara påläst och bearbetat i många timmar som sträckt sig över många dagar.

Den dagen, den sorgen.

Idag har jag dansat som vanligt på lördagar och det var lika roligt som det brukar vara. Till nästa vecka ska vi ha med oss hattar och paraplyn som vi ska dansa med, det ska bli spännande att se vad vi kan hitta på med det ^^. Framförallt eftersom jag inte behöver rusa iväg och köpa dessa saker, utan har en typisk "gangsterhatt" hemma och ett långt paraply ska nog gå att hitta i någon garderob hos far.
Min danslärare berättade att det skulle vara maffiatema på våran avslutningsdans. Det är verkligen lustigt, maffia tycks vara temat för mig vinterhalvåret 2007-2008! Dels hade ICA en maffiareklam ett tag i höstas, på julrevyn framförde Olle och Grauers "gudfadern temat", hela våran musikal är en maffiaberättelse och nu dansen också!
Är det väldigt inne med maffia just nu? Och i så fall, vad kommer detta ifrån?

Jaja. Annars idag har jag varit och fikat med Jonas, Tilda och Filip, och så har jag beställt två skiiitsnygga grejer från internet, ett par shorts och en slags overall, de är verkligen jättehäftiga (synes på bild här nedanför) :D! Jag hoppas verkligen de ser bra ut på också, men som tur är kan jag bara skicka tillbaka dem annars!

 

Om man ändå hade den kroppen också, då hade man varit säker på att de skulle sitta snyggt... Jag får hoppas på det bästa :D. Eller börja banta helt enkelt :P.

Måndag igen.

Men måndagar är aldrig lika hemska som söndagskvällar.
Måndagar innebär dessutom musikalarbete hela dagen! Idag repade jag, Daniel, Bullen, Johanna och Jeanette in en av våra scener och senare kom Henrietta och hoppade in istället för Karin. Det gick jättebra i alla fall, Marlene kom och tittade på oss och sa att det var roligt att se att det hänt så mycket med scenen och jag får hålla med om att vi utvecklade den riktigt bra!

Efter skolan var det sånglektion för andra gången. Det gick väl helt okej, men jag fick mycket att öva på. Nästa gång jag kommer dit skulle jag ha med gitarren så kunde vi sjunga lite på mina egna låtar också, föreslog läraren. Pinsamt att jag inte kommer ihåg vad hon heter, men jag tror det var Kajsa...

Nästa gång jag har sånglektion blir tyvärr inte nästa måndag dock... För då är jag i Stockholm för att se Queens of the Stoneage!!! Aah, lycka! Som jag har längtat efter att få se dem :). Det är bara jobbigt att jag missar en massa bara för det. Vad är det för idiot som lagt in en konsert på en måndag? Jag säger då det...

Det känns faktiskt bra att mitt jazzdansande har gett lite utdelning redan :D. Det märkte jag idag när vi skulle repa in några danssteg hela klassen... det gick mycket snabbare att förstå stegen än det gjort tidigare! Samma steg skulle tagit mig dubbelt så lång tid att memorera och sätta i system tidigare, så jag är verkligen glad att jag började med jazzen :). Och så har jag ju faktiskt alltid önskat att jag var lite bra på att dansa också... :P.



That's good music for ya!


"Cracks in the ceiling, crooked pictures in the hall"

Idag är det Santanas födelsedag kom jag precis på... Han fyller fjorton, tänk att det gått så många år...

Tja, egentligen är det nog inte hans riktiga födelsedag, men den fick vi aldrig veta, så jag bestämde att det skulle vara den 15:e februari, samma dag som jag fick honom. 
Tänk att just den här dagen för sex år sedan fick jag hem en liten, smal och småtokig ponny som var rädd för allt och alla - och därefter började kaoset som ledde fram till att han blev den underbara lilla ponny han senare blev (efter mycket blod, svett och tårar, bokstavligt talat). 



Jaja, nog med min lilla privata minnessejour, det är ju trots allt bara jag som till fullo kan förstå den, så det är ingen idé att försöka skriva ner det :P. 

Igår hoppade jag med Trident, det gick hur bra som helst! Visst att han är galen ibland när man ska rida ut med honom, men när man ska hoppa är han grym :). Bara att styra och driva i princip, och sen bara vara extremt noggrann med att inget blir fel i hoppet. 
Jag hoppas att jag kanske får hoppa honom lite i Kungsbacka till sommaren, det hade varit jätteroligt!

Och igår kväll var det Sticky, som sagt. Fan vad det var roligt! Det var nog faktiskt den roligaste gången jag varit där :). Det började med lite förfest hemma hos mig, det var jag, Mathilda, Totte, Filip och Anton.
Filip och Anton ville inte dra förrän tidigast tio för de sa att vi skulle få stå i kö så länge, men jag, Mathilda och Totte ville inte missa Happy Hour mellan nio och tio, så vi lyckades till slut övertala dem att dra lite innan nio.
Väl där var det ingen kö att tala om, det var väl många som tänkt som Filip och Anton kanske... så vi kom in strax efter nio och ställde oss vid baren för att handla.
Vi passade på att köpa en del shots och drinkar medan det fortfarande var Happy Hour och sen kände man sig lite lagom påverkad :P. Efter att ha slängt i oss en del för att hinna med, gick vi istället och segade på våra Rosa Pantern-drinkar när Happy Hour väl tog slut.

Vid baren träffade vi i alla fall massa trevligt folk som vi inte kände sedan innan och det var roligt. Sedan sprang jag och Mathilda upp till Top Floor och upp till toaletterna högst upp, och däruppe träffade vi Frida! Det var ett kärt återseende med mycket kramande, och sedan dök Totte upp och så kände tydligen han Fridas kompis!
Jag, Mathilda och Frida sprang i alla fall ner och dansade ett tag, tills vi skulle ner ytterligare en våning. OCh där träffade vi till slut Remina, Bullen och Micke!
Vi snackade lite med dem, sedan sprang vi upp för att dansa igen och däruppe dansade vi Ellen, Ida, Emelie, Daniel och Bullen. Och senare kom Totte, Filip och Anton, och så Micke, Jonte, Daniel från ST och det var verkligen skitroligt :).

Jaja, nu är Filip här och hälsar på, så jag får ta och sluta skriva nu! Jag hade riktigt roligt i alla fall :D!

En ganska meningslös dag för min del :P. Eller ja, inte meningslös direkt, men en dag som alla andra :).  

Remina fyller dock år idag och det är ju förstås speciellt! Grattis till Remina! 

Och min käre far fyllde 50 i tisdags, självklart grattade jag honom ordentligt då, men han får ett till grattis i efterskott här också... Min största present till honom i tisdags blev nog att jag lyckades äta en hel fiskmeny som hela familjen blev serverad på Svea Hof. 
Haha, för er som känner mig så kanske ni vet att jag är lite kräsen när det gäller min mat och då i synnerhet när det gäller fisk... Detta är något som mina föräldrar har grälat på mig om i 18 år. Därför tror jag inte ni kan föreställa er lyckan i deras ögon när jag till slut bestämde mig för att jag skulle äta samma mat som resten av familjen. 

Jaja, jag fick en hel del både champagne och cider, samt lite vin att skölja ner fisken med, så tacka tusan för att det gick bra :). Själva 50-årsfesten blir 8:e mars, och då ska han få sin riktiga present av mig... om jag bara visste vad jag skulle köpa till honom!! Tidigare födelsedagar och julaftnar har han jämnt fått böcker... :), men det är inte gärna något man ger i 50-årspresent... så vad? Vad?! 
Om någon som läser detta har något tips på det, så får ni hemskt gärna delge er av den informationen... 

Hursomhelst... idag är det kanonfint väder. Känns verkligen underbart vårigt och jag längtar verkligen tills då det börjar bli riktigt varmt om dagarna :D. Aaah, sommar, det finns ingen årstid som den! Igår var det också soligt och då var jag och sprang uppe i Skatås... tyvärr överansträngde jag mig något fruktansvärt, och jag vet faktiskt inte hur det hela gick till, det enda jag vet är att jag har fruktansvärt ont i ena benet (jag tror jag snedbelastar när jag springer) och så har jag blåsor på fötterna och kan knappt gå. 
Trots detta skall jag försöka ta mig till stallet idag, för mamma ska hjälpa mig att hoppa med Trident, och det är en perfekt dag för det! Jag längtar verkligen tills jag ska ut i det fina vädret! 
Hehe, jag är verkligen en riktig vädermänniska! Är det fint väder, finns det knappt något som kan göra mig upprörd eller irriterad, medan det när det är dåligt väder lätt blir att jag är nedstämd hela dagen... Vilken jävla tur att man bor i Sverige då!

Ikväll blir det Sticky igen... jag hoppas det känns bättre i benen tills dess, för jag överdriver verkligen inte när jag säger att jag knappt kan gå. Note to self: Om hela kroppen har låst sig när du springer och det blir svårt att andas, försök då att gå en liten bit istället för att fortsätta springa... :). 



Jag och Bullen var ute och red tillsammans i måndags på Trident och Kalle, och sen åkte vi hem till mig och gjorde chili con carne :D. Det var gott! 

Back home again.

Något är alltid både skönt och sorgligt med det. Så var äventyret slut för den här gången, men fan vad det är skönt att sova i sin egen säng och kunna byta om i ett rum där man har mer än en kvadratmeter att stå på och dessutom slipper bekymra sig om att fem killar ska råka komma inrusande.

Å andra sidan har man inte den där underbara tryggheten som på något vis skapas av att ständigt ha människor inom en fem meters räckvidd.

Ja, för och nackdelar haglar över mig, men en trevlig resa var det i alla fall. Jag ska inte ljuga dock - inget kommer någonsin att kunna toppa Hemsedalsresan förra året. Den var perfekt in i minsta lilla detalj. Men det betyder inte att man inte kan njuta av årets.

Somliga jag känner - inga namn nämnda - råkade få i sig lite för mycket på revyfesten och spydde hälften av den i övrigt trevliga kvällen. Ingen vet hur det hela gick till, inte heller hon själv, men nåväl, det var lika bra så att vi kom hem i någorlunda tid. Den stackars människan mådde dock väldigt dåligt dagen efter och jag kunde känna hennes lidande. Men tappert lyckades hon få ihop sin packning, ta en hastig dusch och så bar det av till den 8-timmar långa bussresan. Jag tror hon mådde mycket illa i princip hela vägen.

Men nästa morgon tog vi nya tag och halv åtta fick vi gå upp för att hinna med att hyra skidor innan våran buss skulle åka upp till backarna. Det var ganska trevligt väder, lite kallt kanske, då jag ganska snart upptäckte att i min stresspackning hade jag naturligtvis glömt skidglasögon.
Termobyxorna lyckades jag aldrig heller lokalisera, så det fick bli till att åka skidor i ett par gamla termo-ridbyxor. Men det funkade utmärkt det med.
Det var riktigt härlig snö i alla fall och det blev en bra första dag utan några större missöden tror jag. Jonas, Filip och Hammar som bestämt sig för att lära sig åka snowboard hade det desto smärtsammare tror jag :P.

Tisdagen bjöd på mycket dimma (och senare på eftermiddagen/kvällen snöstorm) om jag inte minns fel, och nog frös jag ganska ordentligt. Men jag fryser iförsig alltid, så det var inget nytt. Jag uthärdade ganska länge, men efter ett tag frös jag så mycket om fötterna att jag trodde de skulle gå av. Vi avbröt lite tidigare och när jag fick på mig mina skor dröjde det åtminstone tio minuter innan jag kunde gå normalt igen. Jag och Totte gick från backarna till byn, vilket inte är något jag kan rekommendera!
Att släpa på skidorna var väldigt tungt, även fast det bara var två kilometer, och axlarna kändes förstörda när vi till slut kom fram.

Onsdag var det snöstorm och jag funderade mycket på hur jag skulle kunna stå ut... Men jag åkte med snowboardåkarna hela förmiddagen och då de åkte förvisso betydligt bättre vid det laget men fortfarande ganska långsamt, så passade det mig utmärkt.
Resdax bjöd på saft och pepparkakor varje dag klockan tolv och detta åkte vi till varje dag för att samlas och ha lite snökrig. På onsdagen förtäljde i alla fall vår reseledare Björn att det inte varit så här mycket snö i Hemsedal på tjugo år! Efter lunchen, vid ett-tiden hade snön lättat en liten aning dock, vilket bäddade för utmärkt off-piståkning, vilket jag, Matilda och Totte utnyttjade flitigt!
Onsdag blev nog faktiskt min favoritdag av de fyra vi åkte på.

Torsdag fick vi mycket att göra, vi packade på morgonen och städade hela våran lägenhet som hade hunnit bli ganska stökig, innan bussen dök upp och hämtade packningen vid kvart i nio. Denna dag var det faktiskt strålande sol hela morgonen, vilket fick hela Hemsedal att förvandlas till ett helt nytt ställe, otroligt vackert!
Vi passade på att ta mycket bilder!
Men det var väldigt kallt i skuggan och det blev mycket sittande i värmestugan faktiskt...

Tanken var att vi som hyrt våra grejer skulle ta skibussen tillbaka till byn vid 13:55 för att lämna tillbaka det vi hyrt, ta skibussen tillbaka till backen 15:05 för att hinna duscha i receptionen och sedan ta bussen vi skulle åka hem vid 16:00... Men när vi satt där i värmestugan bestämde vi oss för att ta ett sista åk innan det var dags att åka ner till skibussen.
Och självklart, vad tror ni inte händer? Just den här dagen, just den här tiden och just när vi sitter i liften, så stannar den plötsligt och de lyckas inte få igång den! Och tja, jag gillar faktiskt inte höjder sådär otroligt mycket och de mest absurda tankar flyger förbi, som att "om vajern går av måste jag hinna få upp bygeln så jag kan hoppa", eller: "Undrar just om vi kommer dö om vi ramlar ner, eller om vi bara blir invalidiserade och lider?"
Det tog väl en halvtimma eller något, men till slut kom liften igång igen, men då hade vi självklart missat bussen.
Så jag, Matilda och Hammar bestämde oss för att åka skidor tillbaka till byn, och det var heller ingen dans på rosor kan jag lova!
Nåväl, bättre än att gå var det ju i alla fall.

Vi hann i tid till att lämna våra grejer och fånga bussen vid 13:05 och därefter gick allt ganska smidigt. Och sen satt man plötsligt där på bussen igen, dödstrött och helt förvirrad över var all tid tog vägen? Som Matilda sa: "Det känns som om det bara var en dröm..." Var vi någonsin där? Vad gjorde vi hela dagarna?
En sak kan jag lova er i alla fall, inte var vi några vilt festande ungdomar i alla fall :P. Vi var mer som gamlingar som helt enkelt inte orkade mer, vi lagade vår mat på kvällen, bastade lite och sen gick vi och la oss och slocknade. Tja, förutom att det var ständig porr i rummet jag bodde i.
Detaljer är onödiga kanske, men många gånger somnade vi kanske lite för sent för vårt eget bästa :P.
 
Jag har fortfarande kvar all sprit jag åkte dit med... men nåja, det är inte helt fel det heller. Den kommer nog att komma väl till pass någon annan gång.

Kläderna jag hade med luktar i alla fall lite unkna och inrökta, ganska exakt som det luktade i lägenheten vi bodde i. Men det blev man van vid ganska snabbt. De ska i tvätten allihop i alla fall.

På fredag blev det en mysig musikalfilm med Ida, Matilda och Bullen :D och imorse åkte Matilda hem igen :( och sen hade jag dans vilket var trevligt. Och nu är jag skittrött, trots att klockan bara är tio i tio. Ack, vad jag känner mig som en gammal kärring. Men hellre är jag trött än lider av min vanliga insomnia faktiskt. I alla fall en sån här dag.

Så allt är tillbaka i gamla gängor igen. Och jag har ett helt sportlov att ta igen det jag missat. Och det är en del - det vill jag också lova!



Här står jag i solen sista dagen på den gnistrande snön, faktiskt helt omedveten om att Matilda fotar mig.
Ah, vad jag älskar att resa och vad fort tiden går!