29:e augusti - vore det inte för mobilen skulle jag inte veta vilket datum det var längre.
Ja, inte mycket nytt här.
Det tog mig inte lång tid att tröttna på jobbet jag hade. För all del var det ganska roligt då och då, men att jobba alla helgkvällar för 70 kronor i timman kändes helt enkelt inte värt det. Men lite erfarenhet fick jag i alla fall och det var det jag ville ha.
Menmen, inte omöjligt att de kommer ringa upp mig igen vid tillfälle och att jag kommer jobba där lite grann då. Helst vill jag att de inte ringer. Nu skall jag försöka sälja mig själv till Ica Kvantum vid mamma. Det hade varit käckt. Men det känns som att var man än söker jobb så har det redan varit tjugo andra tjejer där med större kompetens. Skit samma, man får inte ge upp.
Det är det här med pengar som är problemet. Inte bara att jag vill ha det till att köpa kläder, eller betala mina kurser eller bara kunna supa för dem. Det handlar mer om att mina kläder håller på att falla isär, kurserna är mina hobbies som jag älskar och verkligen inte vill behöva ge upp och när det gäller supandet så är det faktiskt mycket sällan jag går ut. Dessutom har jag ju den stora lyckan att ha ett så pass allvarligt synfel att det inte bara går att ignorera och dessutom är skitdyrt att åtgärda. Och utöver det är det inte helt sällan jag betalar maten hemma eftersom mor och far har en vana att vara ständigt på resande fot. Mest far i och för sig. Sen är jag ju självklart kvinna också och måste betala dyra pengar för mina månatliga plågor - DET är det allra roligaste. NOT.
Pank är jag dock inte ännu. Men det gäller onekligen att hitta ett jobb. Typ nu.
22:e augusti - jag kom inte på något fyndigt
Här sitter jag, lyssnar på musik och väntar på att åka till Skåne tillsammans med Totte, för att hälsa på Matilda. För er som inte vet vilka dessa människor är... synd.
Jag har kommit fram till att jag vill göra allt. Och egentligen har jag i princip hur mycket tid som helst, men inget får krocka och så kostar allt en massa pengar. Jag har nu köpt inspelningsutrustning och en ny dator vilket gick på sammanlagt trettontusen. Men det är värt det, ska bli sjukt roligt att kunna spela in mina låtar.
Sen skall jag självklart fortsätta med jazzdansen. Tusen kronor dit. Jag har även hittat möjlighet att dansa Lindy Hop och det vill man ju verkligen inte gå miste om! Dessutom hade jag tänkt fortsätta med teatern och eftersom jag inte kunde välja om jag ville hålla på med musikalteater eller improvisationsteater kommer det antagligen bli båda.
Dessutom håller jag på med körkortet, skall göra högskoleprovet och sen vill man ju kunna leva lite med att gå ut ibland på helgerna. Hah, jag borde vara utfattig men på något underligt vänster är jag inte det. Men jag arbetar på det. Tydligen.
13:e augusti - datorernas konspiration...
9:e augusti - Ge mig sol. NU.
Alltså, i det här landet KAN man ju bara inte stanna. Måste åka på restresa!!!!
Förövrigt har jag slutat jobba på Vitrolife nu, börjat köra bil vilket är grymt kul, fått nytt jobb i Furulund och bara allmänt drivit runt i min tillvaro.
Det slog mig häromdagen att jag inte skall till Porthälla i höst. Det kändes sorgligt. Inte just skolan, men tro det eller ej - jag kommer sakna att sitta i ett klassrum med alla klasskamraterna medan det är mörkt och spöregnar utanför. Och jag kommer sakna allas spontana roliga kommentarer och att göra narr av lärare som säger något korkat (eller beter sig underligt). Jag kommer sakna när vintermörkret kommer och man ska lyssna på kören på lucia och mysa i klassrummet. Alla konserterna, allt klagande över den och den läxan och att spela massor av musik. Japp, allt kommer jag sakna, till och med bambamaten trots att jag nästan aldrig åt den. Men let's see what the future brings. Kanske kommer jag hitta något att sakna där också så småningom?
