Tana

Ja, inte mycket nytt här.
Det tog mig inte lång tid att tröttna på jobbet jag hade. För all del var det ganska roligt då och då, men att jobba alla helgkvällar för 70 kronor i timman kändes helt enkelt inte värt det. Men lite erfarenhet fick jag i alla fall och det var det jag ville ha.
Menmen, inte omöjligt att de kommer ringa upp mig igen vid tillfälle och att jag kommer jobba där lite grann då. Helst vill jag att de inte ringer. Nu skall jag försöka sälja mig själv till Ica Kvantum vid mamma. Det hade varit käckt. Men det känns som att var man än söker jobb så har det redan varit tjugo andra tjejer där med större kompetens. Skit samma, man får inte ge upp.

Det är det här med pengar som är problemet. Inte bara att jag vill ha det till att köpa kläder, eller betala mina kurser eller bara kunna supa för dem. Det handlar mer om att mina kläder håller på att falla isär, kurserna är mina hobbies som jag älskar och verkligen inte vill behöva ge upp och när det gäller supandet så är det faktiskt mycket sällan jag går ut. Dessutom har jag ju den stora lyckan att ha ett så pass allvarligt synfel att det inte bara går att ignorera och dessutom är skitdyrt att åtgärda. Och utöver det är det inte helt sällan jag betalar maten hemma eftersom mor och far har en vana att vara ständigt på resande fot. Mest far i och för sig. Sen är jag ju självklart kvinna också och måste betala dyra pengar för mina månatliga plågor - DET är det allra roligaste. NOT.

Pank är jag dock inte ännu. Men det gäller onekligen att hitta ett jobb. Typ nu.