9:e september - ett plötsligt infall att skriva ner något jag ofta tänkt på
Det finns några aspekter i mitt liv som ändå får mig att ibland misstänka att det finns någon däruppe som vakar över mig. Jag är en sån där människa som tror att allt som sker, sker av en anledning och därmed är jag sällan speciellt oroad över min framtid och vad det ska bli av den.
Det är bara att se tillbaka på mitt liv och enkelt kan jag då se hur alla frivilliga och ofrivilliga val och händelser har lett mig hit, till det ställe jag är idag. Och det är inget speciellt dåligt ställe! För all del har även jag haft min beskärda del av sorger och tragik, ibland stora saker ibland små, men all in all har jag haft och har ett ganska privilegiat liv. Det finns många som kanske har det bättre än mig, men även en ofantlig mängd som har det oerhört mycket sämre.
Och då kommer tanken, att om allt sker av en anledning, varför får då vissa så oerhört mycket sämre liv? Varför dör vissa barn fruktansvärda dödar vid fyra års ålder, medan andra lever vidare till att bli 100 år och nästan aldrig har en sjukdom? Och om det finns en anledning för någon annan att dessa barn skulle dö, varför fick då de den äran att leva vidare medan någon annan satte livet till?
Jag brukar inte se mig själv som varken religiös eller särskilt vidskeplig, men jag har aldrig trott att livet bara slocknar och blir till inget när vi dör. Därför har jag alltid haft den föreställningen att min morfar som dog när jag var fyra år alltid har sett efter mig. Jag har ett mirakulöst sätt att klara mig ur de mest knepiga situationer ibland. Och inte bara jag, utan hela min familj.
Några av de mer extrema:
1. När jag ramlade av Santana och landade på nacken så att jag hörde hur det knäckte i den, och alla i ridhuset och på läktaren flämtade till och ridläraren var alldeles vit i ansiktet, men jag reste mig upp och hade inte ont någonstans.
2. När min pappa föll fyra meter från ett träd för några år sedan, ner på konkret asfalt med huvudet först och förvisso fick åka ambulans, men överlevde utan att få bestående men.
3. När min äldsta bror under ett slagsmål föll ner från en klippavsats och in i ett växthus med endast ett skärsår på tummen som bevis.
Somliga tror på slumpen. Andra på ren tur. De flesta på gud. Jag vill tro på morfar :).
Wow, vilket bra inlägg :)
Det är nog skönast att tänka att allt sker av en anledning, då slipper man ju oroa sig för framtiden som du säger. Livet på jorden är endast en början på något oändligt, fantastiskt & underbart som väntar oss senare ;) Haha! Det var inte så dumt va!?
Ja, exakt! :) Jag ska åka iväg till Stockholm om en vecka och se Coldplay med Thompa rompa. Sen blir det Amsterdam, Berlin och Prag med massa tjejpolare :D
Jo, precis. Det är så himla skönt att komma bort ett tag, även om det bara blir för en helg! Förhoppningsvis kommer jag till London senare i höst också, till en kompis som är där =) Vore skoj!
Hoppas att allt är bra med dig!
Kramar
Jag hade tänkt åka i mitten av november i sådana fall. Då är min kurs slut och biljetterna är rätt så billiga. Haha, tänk om vi åker samtidigt! Har du redan bokat allt?
jag och bullen ska ju med up with people om ett år.
:)
Nej, precis, det vore kul :) Åker du ensam annars? Jag ska försöka få med mig Henke, det hade varit så roligt att åka bort med honom någonstans... Sen så är det lite fler kompisar som är sugna på att följa med, så vi blir förhoppningsvis ett par stycken :) Hur länge tänkte du vara borta då? Vore väldigt kul om man kunde tima in det!
