Tana

Hemma från jobbet och tagit mig ett uppfriskande bad efter att ha vandrat i regnet.

Och snart ska jag laga mat till bror min enligt överrännskommelse! Vet du vad jag kom att tänka på när jag låg i badet? När du skrev ett brev till mig om att du saknade mig så mycket där borta i Bad Gastein och faktiskt allvarligt funderade på att åka hem. Jag vet inte om jag borde ångra att jag inte övertalade dig att komma hem på momangen, eller om det var tur att du stannade så jag fick klart för mig hur opålitlig du var.
Hur det än ligger till, känner jag att saker skulle ha varit väldigt annorlunda om du hade kommit hem då.

Så varför övertalade jag dig inte till det? Jo, för att jag var så inne på att jag skulle vara stark och stöttande, och ville inte att du skulle komma hem och ångra dig under en lång tid att du inte hade hållit ut lite längre. Att åka hem innan man avslutat något känns ju alltid lite som ett misslyckande har jag själv känt. Så jag lät dig veta att ingen skulle bli gladare än jag om du kom tillbaka, men att jag samtidigt inte ville att du skulle ångra något. Och jag gav dig min garanti på att jag skulle finnas här för dig när du kom hem.

Ja, någon sådan garanti gav ju faktiskt du aldrig till mig. Jag kan bara bli så förundrad när jag tänker på det. Hur det gick från att jag var din prinsessa och ditt hjärta och att jag var det bästa som fanns, till att jag inte var värd det minsta lilla för dig, på så otroligt kort tid.

Det går inte en dag utan att jag undrar vad som gick fel.