En ny riktning


Det är kväll, och jag saknar dig igen med varje fiber av min kropp. Att få ligga bredvid dig och lyssna när du andas.

Jag såg just en så bra film. Memento heter den. Jag hade ringt till dig och berättat om den. Hade du sett den hade vi kunnat diskutera den. Annars hade jag bara sett till att du och jag snart skulle se den.
Så många filmer jag ville se med dig... Jag hade dem lagrade i huvudet. Och jag hade sparat gratis biobiljetter så att jag skulle kunna bjuda dig. Jag gick förbi Bergakungen och tänkte på när vi skulle gå dit tillsammans. Så många drömbilder i mitt huvud av dig och mig. Hur kan jag inte betyda något? Inte något för dig?
Jag förstår inte, jag förstår verkligen inte.

Jag står inte ut utan dig. Jag mår fysiskt dåligt varenda sekund av varje dag. Jag tror inte du förstår hur det känns.
Jag hann aldrig berätta för dig, som så mycket annat, att jag läste en så otroligt bra bok. Jag ville verkligen att du skulle läsa den. Eller att du skulle ligga bredvid mig när jag läste den, så jag fick krypa in i din famn när den blev hemsk. Framförallt på slutet, då den blev så hemsk att tårarna rann över hela kudden.

Men den gav mig en idé, så att jag ska orka överleva. I boken, Vi måste prata om Kevin, skriver kvinnan som berättar, brev till sin make som inte längre är hos henne. Hon skriver brev till honom för att bearbeta enorm sorg. Det är det enda sättet för henne att orka och hon fortsätter skriva tills hon känner att hon är färdig med vad hon ville få sagt till honom.

Jag kommer att göra detsamma i denna blogg från och med nu. Jag kommer att skriva brev på allt som händer mig som jag hade velat berätta för dig. Tills den dag jag känner att jag inte behöver det längre. Jag vet inte hur lång tid det kommer ta. Jag vet inte om det någonsin kommer inträffa, att jag inte längre känner behovet att prata med dig. Att låtsas som att vi har kontakt. Att låtsas som att du överhuvudtaget bryr dig.

Att låtsas som att du lyssnar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0