Tana

Och så var man plötsligt på jobbet igen.

Har inte varit hemma sedan i fredags morse och ytterligare ett par timmar ska det dröja.

Hade det jättebra i Stockholm som sagt. Sjukt nog är det samma sak varje gång jag kommer hem. Jag kommer av tåget, och det första som slår emot mig är irritation. En gubbe stirrar på mig som om han inte hade tv hemma. Människorna runt omkring är antingen så slöa så man nästan snubblar över dem, eller stressar och knuffar till mig eller mina väskor. 

På busshållsplatsen står ett gäng alkoholister och skränar och de ska naturligtvis med på samma buss som jag. Som är helt överfull och även här springer folk på en som om de inte såg att man står där eller har tunga väskor. När man ska av är det samma sak, alla tränger sig och folk börjar tränga sig på innan folkmassan har kommit av bussen. Som om bussen skulle stänga dörrarna och åka innan de har kommit på. 

Och allt till bakgrunden av fullkomlig gråhet. Höstens fina färger har nästintill försvunnit då alla löven trillat av. Trots att det är "ljust" mitt på dagen så är det aldrig riktigt ljust, eftersom det är igenmulet varje dag. Och det tycks vara någon konstant fuktighet i luften, oavsett om det regnar eller inte.

Jag säger inte att folk beter sig bättre i Stockholm, absolut inte. Men jag ser det inte på samma sätt. Varför? För att jag är så DÖDLIGT trött på Göteborg. 

Som boende i Göteborg är det något av en synd att säga att man hellre vill bo i Stockholm. Men jag är trots allt inte infödd Göteborgare. Jag har världens härligaste umgängeskrets här i Göteborg, men det är verkligen bara mitt umgänge jag skulle sakna med den här staden.

Skulle säkert vara jätteroligt att komma hem till Göteborg och hälsa på när man bor någon annanstans. Men jag är en person som gillar omväxling.

Därför känns det extra rätt för mig att få åka till Alperna nu under vintern. Och när jag kommer hem hoppas jag på att det inte kommer dröja alltför länge innan jag får flytta.