Tana

Ibland, bara ibland, önskar jag att jag kunde lära mig vara tyst någon gång!

Jag har en vän, eller kanske egentligen en bekant. Vi har känt varann i fyra år, lika länge som jag känt de övriga pojkarna i mitt kompisgäng. Men under dessa fyra år har vi faktiskt knappt pratat med varandra.
Han är den typen som på något vis är med, men nästan aldrig säger något till någon och knappt märks.

Så igår kväll skulle vi se på film ett litet gäng. Och jag får ett sms från denna vän: "Är det filmkväll ikväll?" "Japp!". Naturligtvis är han välkommen, som sagt märks han ju knappt. Men jag kan inte hjälpa att förundras över hur han visste att det var filmkväll, eftersom jag helt glömt bort honom, liksom de andra.

Så vi sitter ett litet gäng och diskuterar det faktum att man faktiskt knappt märker att han existerar och jag säger att jag förstår inte hur han ens får reda på när det händer något.
Jag menade det inte alls på något dumt vis, men det kunde säkert låta så.

Någon/några minuter efter jag yttrat den meningen kommer sagda vän smygande utifrån hallen. Han hade kommit in utan att någon hört något och ingen visste hur längesedan det var. Inte heller vet jag om han faktiskt hörde något av vad vi sa, men om han gjorde det lär det inte ha varit roligt att höra.

Oavsett vilket känner jag mig dum som ens sa något. Ibland är det verkligen bättre att vara tyst.

---

Lördag

Frukost: Gröt
Lunch: Yoghurt med müsli, hårt bröd, päron
Middag: Blodpudding, morötter
Träning: Vila. Promenad till och från gymmet får duga.

Jag bröt mitt eget alkoholförbud igår, men bara med ett par glas vin. Godiset höll jag mig till som jag skulle, vilket ändå ger mig lite bättre samvete ifråga om mitt strikta schema!