Tana

Back home again.

Något är alltid både skönt och sorgligt med det. Så var äventyret slut för den här gången, men fan vad det är skönt att sova i sin egen säng och kunna byta om i ett rum där man har mer än en kvadratmeter att stå på och dessutom slipper bekymra sig om att fem killar ska råka komma inrusande.

Å andra sidan har man inte den där underbara tryggheten som på något vis skapas av att ständigt ha människor inom en fem meters räckvidd.

Ja, för och nackdelar haglar över mig, men en trevlig resa var det i alla fall. Jag ska inte ljuga dock - inget kommer någonsin att kunna toppa Hemsedalsresan förra året. Den var perfekt in i minsta lilla detalj. Men det betyder inte att man inte kan njuta av årets.

Somliga jag känner - inga namn nämnda - råkade få i sig lite för mycket på revyfesten och spydde hälften av den i övrigt trevliga kvällen. Ingen vet hur det hela gick till, inte heller hon själv, men nåväl, det var lika bra så att vi kom hem i någorlunda tid. Den stackars människan mådde dock väldigt dåligt dagen efter och jag kunde känna hennes lidande. Men tappert lyckades hon få ihop sin packning, ta en hastig dusch och så bar det av till den 8-timmar långa bussresan. Jag tror hon mådde mycket illa i princip hela vägen.

Men nästa morgon tog vi nya tag och halv åtta fick vi gå upp för att hinna med att hyra skidor innan våran buss skulle åka upp till backarna. Det var ganska trevligt väder, lite kallt kanske, då jag ganska snart upptäckte att i min stresspackning hade jag naturligtvis glömt skidglasögon.
Termobyxorna lyckades jag aldrig heller lokalisera, så det fick bli till att åka skidor i ett par gamla termo-ridbyxor. Men det funkade utmärkt det med.
Det var riktigt härlig snö i alla fall och det blev en bra första dag utan några större missöden tror jag. Jonas, Filip och Hammar som bestämt sig för att lära sig åka snowboard hade det desto smärtsammare tror jag :P.

Tisdagen bjöd på mycket dimma (och senare på eftermiddagen/kvällen snöstorm) om jag inte minns fel, och nog frös jag ganska ordentligt. Men jag fryser iförsig alltid, så det var inget nytt. Jag uthärdade ganska länge, men efter ett tag frös jag så mycket om fötterna att jag trodde de skulle gå av. Vi avbröt lite tidigare och när jag fick på mig mina skor dröjde det åtminstone tio minuter innan jag kunde gå normalt igen. Jag och Totte gick från backarna till byn, vilket inte är något jag kan rekommendera!
Att släpa på skidorna var väldigt tungt, även fast det bara var två kilometer, och axlarna kändes förstörda när vi till slut kom fram.

Onsdag var det snöstorm och jag funderade mycket på hur jag skulle kunna stå ut... Men jag åkte med snowboardåkarna hela förmiddagen och då de åkte förvisso betydligt bättre vid det laget men fortfarande ganska långsamt, så passade det mig utmärkt.
Resdax bjöd på saft och pepparkakor varje dag klockan tolv och detta åkte vi till varje dag för att samlas och ha lite snökrig. På onsdagen förtäljde i alla fall vår reseledare Björn att det inte varit så här mycket snö i Hemsedal på tjugo år! Efter lunchen, vid ett-tiden hade snön lättat en liten aning dock, vilket bäddade för utmärkt off-piståkning, vilket jag, Matilda och Totte utnyttjade flitigt!
Onsdag blev nog faktiskt min favoritdag av de fyra vi åkte på.

Torsdag fick vi mycket att göra, vi packade på morgonen och städade hela våran lägenhet som hade hunnit bli ganska stökig, innan bussen dök upp och hämtade packningen vid kvart i nio. Denna dag var det faktiskt strålande sol hela morgonen, vilket fick hela Hemsedal att förvandlas till ett helt nytt ställe, otroligt vackert!
Vi passade på att ta mycket bilder!
Men det var väldigt kallt i skuggan och det blev mycket sittande i värmestugan faktiskt...

Tanken var att vi som hyrt våra grejer skulle ta skibussen tillbaka till byn vid 13:55 för att lämna tillbaka det vi hyrt, ta skibussen tillbaka till backen 15:05 för att hinna duscha i receptionen och sedan ta bussen vi skulle åka hem vid 16:00... Men när vi satt där i värmestugan bestämde vi oss för att ta ett sista åk innan det var dags att åka ner till skibussen.
Och självklart, vad tror ni inte händer? Just den här dagen, just den här tiden och just när vi sitter i liften, så stannar den plötsligt och de lyckas inte få igång den! Och tja, jag gillar faktiskt inte höjder sådär otroligt mycket och de mest absurda tankar flyger förbi, som att "om vajern går av måste jag hinna få upp bygeln så jag kan hoppa", eller: "Undrar just om vi kommer dö om vi ramlar ner, eller om vi bara blir invalidiserade och lider?"
Det tog väl en halvtimma eller något, men till slut kom liften igång igen, men då hade vi självklart missat bussen.
Så jag, Matilda och Hammar bestämde oss för att åka skidor tillbaka till byn, och det var heller ingen dans på rosor kan jag lova!
Nåväl, bättre än att gå var det ju i alla fall.

Vi hann i tid till att lämna våra grejer och fånga bussen vid 13:05 och därefter gick allt ganska smidigt. Och sen satt man plötsligt där på bussen igen, dödstrött och helt förvirrad över var all tid tog vägen? Som Matilda sa: "Det känns som om det bara var en dröm..." Var vi någonsin där? Vad gjorde vi hela dagarna?
En sak kan jag lova er i alla fall, inte var vi några vilt festande ungdomar i alla fall :P. Vi var mer som gamlingar som helt enkelt inte orkade mer, vi lagade vår mat på kvällen, bastade lite och sen gick vi och la oss och slocknade. Tja, förutom att det var ständig porr i rummet jag bodde i.
Detaljer är onödiga kanske, men många gånger somnade vi kanske lite för sent för vårt eget bästa :P.
 
Jag har fortfarande kvar all sprit jag åkte dit med... men nåja, det är inte helt fel det heller. Den kommer nog att komma väl till pass någon annan gång.

Kläderna jag hade med luktar i alla fall lite unkna och inrökta, ganska exakt som det luktade i lägenheten vi bodde i. Men det blev man van vid ganska snabbt. De ska i tvätten allihop i alla fall.

På fredag blev det en mysig musikalfilm med Ida, Matilda och Bullen :D och imorse åkte Matilda hem igen :( och sen hade jag dans vilket var trevligt. Och nu är jag skittrött, trots att klockan bara är tio i tio. Ack, vad jag känner mig som en gammal kärring. Men hellre är jag trött än lider av min vanliga insomnia faktiskt. I alla fall en sån här dag.

Så allt är tillbaka i gamla gängor igen. Och jag har ett helt sportlov att ta igen det jag missat. Och det är en del - det vill jag också lova!



Här står jag i solen sista dagen på den gnistrande snön, faktiskt helt omedveten om att Matilda fotar mig.
Ah, vad jag älskar att resa och vad fort tiden går!