Tana

Så... en kvinna blir hotad med en kniv. En hemlös man ser detta och springer till hennes undsättning. Mannen huggs till marken och blir liggande.

Min tanke är att det mest logiska är att kvinnan som blivit hotad och räddad ringer 112. Om hon är för chockad för att göra så och har sprungit iväg eller bara inte vet vad hon ska göra, är min nästa tanke att någon förbipasserande ska ringa 112.

I realiteten hände istället det här: Mannen blir liggande på gatan. Folk passerar, men verkar inte bry sig om att det ligger en man på gatan. Någon går fram och tar ett foto på honom.
Efter en och en halv timma kommer till slut en ambulans till hans undsättning. Alldeles försent.
Den där godhjärtade mannen som offrade sitt eget liv för en annan, var det ingen som ville rädda för att han var en hemlös man på gatan.

Är det inte så att man mår lite illa?

På samma sätt var det inte en jävel som ville hjälpa mig när jag var sexton år och två äldre tjejer gick på mig, hotade att slå mig och sticka ner mig med kniv om jag försökte försvara mig. Vuxna människor stod och tittade åt ett annat håll och låtsades inte se och höra.

När mina killkompisar blev slagna till marken och sparkade på, körde en taxi förbi. En av mina vänner öppnade dörren och bad honom ringa polisen, men han skakade skrämt på huvudet, sa "jag vill inte bli inblandad!" och körde därifrån.

Jag blir så arg!!!!!!! Ibland hör man om historier där folk har ingripit och betett sig som riktiga hjältar och då blir man verkligen stolt. Men jag kräver inte att folk ska hoppa in mitt i ett knivslagsmål eller försöka stoppa allt som händer på egen hand.
Men det finns fan inte en människa idag som inte har en mobiltelefon. Ska det då vara så jävla svårt att plocka upp den och slå tre siffror??
Det finns en hel del människor som hade levt idag, om allmänheten inte alltid försökte att inte se och höra. En hel del människor. Liv. Man hade kunnat rädda liv med något så obesvärligt som tre siffror på en telefon.

Guess where I am...

Äh jag avslöjar istället att jag är på gymmet. Här är det ordentligt med stiltje, vilket nog kan härledas till två saker.
1. Det är söndag
2. Det har varit fint väder hela helgen

Så egentligen sitter jag mest här och väntar på att gå hem. Vilket är långt kvar...

Det var dock längesedan jag var här, om man räknar bort igår. Men att bara sitta och stirra är bland det värsta jag vet.
Jag har redan torkat av alla ytor, dammsugit och moppat receptionsområdet och solarierna. Kort och gott finns det inte mycket mer att göra än att vakta receptionen.

Var faktiskt ute och tog en kort springrunda i det sköna vädret förut, och även fast jag sprang på asfalt (vilket mina knän inte riktigt trivs med) gick det ganska bra tycker jag. Och det var mysigt att få vara ute en stund.

Det är lite sorgligt att inte kunna springa faktiskt, även om det inte är min favoritträningsform. Särskilt störigt är det när man inte har någon cykel och det är fint väder ute...

Så det blir till att införskaffa en cykel helt enkelt!

Jag älskar hur inspirationen kan komma helt oväntat!

Och tro mig - jag har väntat ett tag... Det har inget med bloggen att göra dock, utan en ny story förstås. Om den håller i sig tillräckligt länge kanske jag till och med får något publicerat någon gång detta århundrade!

Och kanske jag skulle skriva klart någon av mina andra miljoner storys...

I övrigt händer inte mycket i mitt liv. Mycket jobb just nu, och mycket längtan till sommaren och när man vet hur allt ska bli. Ingen ljusglimt om lägenhet i Stockholm ännu, men å andra sidan letar jag inte stenhårt ännu.

Jag förblir optimistisk och tänker att det löser sig!

Nu ska jag skriva.

Det har hänt många gånger medan jag och "gänget" har tittat på film, att killkompisarna dreglar över en kvinnlig skådis och utnämner henne till snyggaste kvinnan på jorden (i princip).
De flesta av dessa kvinnor är naturligtvis vackra, men i slutändan inte så extraordinära i min mening.

Men när jag säger "nja..." svarar de: "Vad vet du om saken?" varpå jag svarar: "jag kan ju ändå se om en tjej är snygg eller inte, och den där tjejen är inte min typ". "Så vem är din typ då?" frågar de då.
Och där har jag aldrig haft ett bra svar.

Men idag kom jag på det!

Det är naturligtvis Kate Winslet. Snyggast, mest talangfull, och en av de med allra mest intigritet i Hollywood.

That's my kind of woman!


Kate Winslet

Gott & Blandat...

What's up with that?? Känns inte det lite som att döpa en påse godis till "saker du tycker om, och lite annat" ?
Vem i all världen tyckte att det var ett bra namn?

De har ju förstås inte fel. "Gott" refererar naturligtvis till de utsökta gröna, gula, och i synnerhet röda godisarna. Och "Blandat" refererar såklart till lakritsen.

Which begs the obvious question: Varför fyller de halva påsen med "Blandat"? Kunde det inte räckt med en fjärdedel av skiten?
Trots det köper man påsen, för de där "gott"-godisarna är ju så goda!!

Han var nog sadist. Som kom på hela konceptet alltså.

Det blir sällan som man tänkt sig...

Mosaik var mysigt. Lördagskväll med kusinen blev inställt, så vi var hos Stefans pappa större delen av dagen istället. Och idag blir det middag med gudmor.

Imorgon åker jag tillbaka till Göteborg igen är det tänkt. Alltid lika trist att skiljas åt...

Längtar till sommaren och har börjat planera för europa-resan. Det känns jätteroligt och jag hoppas verkligen att det blir precis så bra som jag tänkt mig det.

Även om det säkert inte kommer flyta så smidigt som jag tänker mig...

Det är väldigt ovanligt, vad osugen jag är på att skriva något... Ändå känner jag på något vis att jag borde.

Det har inte hänt så mycket av särskild signifikans sedan jag senast skrev. I måndags åkte jag upp till Stockholm igen, jobbade tisdag-onsdag här uppe vilket var trevligt (betydligt kallare i Stockholm än Göteborg dock).

Torsdag blev ingen särskilt bra dag, men nu är det fredag och torsdag är begravd i glömskan. Vulkanutbrottet på Island orsakar stora problem för mycket människor läser jag, bland annat för min kusin som bor i London, men är i Sverige och hälsar på, vars pojkvän för första gången skulle komma hit, men nu inte har möjligheten.

Därmed blir det en tröstande utgång med Helena och hennes kompis Tina imorgon.

Och ikväll blir det middag på Mosaik. Samma restaurang där jag för lite mer än ett halvår sedan berättade för Stefan att jag skulle åka och säsonga i Frankrike, vilket han tog mycket hårdare än någon av oss hade trott.

Nu löste sig ju allt till det bästa, och eftersom det var en väldigt mysig restaurang ska vi nu dit igen och skapa nya minnen av det hela.

Nu var det gjort.

Detta som jag stressat över i flera månader. Från halv nio till tio över fyra, befinner man sig i den akademiska världen igen. Har sugits in och det enda man ser framför sig är ord och lösningar och vad som blir nästa.

I slutändan blev det några misstag - vilket det ju alltid blir - och lite som jag bara inte kunde. 93 poäng. Det räcker till 1.6 enligt normeringstabellen från förra året. Två poäng till, skulle ha knuffat över mig till 1.7, vilket är vad jag egentligen minst behöver...

Men så ska man inte tänka! I slutändan får man bara vara jätteglad över att det gick så pass bra! 93 poäng, och 1.6 på högskoleprovet, är inte ett dåligt resultat.
Så det är bara att vara glad, och satsa ännu hårdare till nästa gång!

Bror min fick till sin besvikelse mycket sämre än han trodde han skulle få, vilket var tråkigt dock. men jag tror han dränkte sina sorger ganska bra igår...

Själv firade jag med några glas vin, nachos och en caipiriñha!

Det är gråmulet, snålblåst och regnar småspik.

Ni förstår rätt - jag är tillbaka i Göteborg. Det är märkligt dock, vilken känsla av inre trygghet jag känner just nu. Jag tror knappt att under alla mina år i livet, har jag känt mig så stabil som jag gör just idag. Av alla dagar. En helt vanlig torsdag.

Jag lurar inte mig själv att tro att det är någon bestående känsla, livet är fullt av dalar och berg. Och så måste det vara. Men just idag har livet varit så fullkomligt odramatiskt, som det av någon anledning mycket sällan är.

Jobbat på lagret tillsammans med bror Johan idag - vilket jag inte gjort sedan i somras, då jag mådde på ett helt annat sätt och någon form av lycka kändes fullkomligt omöjlig.
Hemma sa jag hejdå till kusinerna och moster som varit på en snabbvisit på väg ner till Danmark. Ikväll ska jag och mamma troligtvis äta något gott, och efter det ska jag nog vara resten av kvällen på gymmet och mysa.

Imorgon blir det familjemiddag. Och så högskoleprovet på lördag.

Hittat lite ny (gammal) musik på Spotify och ska få ordning på deklarationen och prata med länsförsäkringar. Betala en liten räkning. Inget märkvärdigt.

Allt så fullkomligt enkelt, otvunget och härligt!

Tiden går alldeles för snabbt ibland...

Det har varit strålande väder i princip hela påsken (förutom ett märkligt utbrott av snökaos igår morse), med strålande sol och tio-femton grader. Kort och gott, det känns som att våren till slut är här.

Hemma hos mormor var det klassiskt påskfirande, med vin på den soliga altanen, påskmiddag med äggmålning, och så mycket godis och fika att man kände för att aldrig äta mer när man väl kom tillbaka till Stockholm.

I övrigt var Alice i Underlandet en underbar film, inte minst i 3D, och vi har hunnit med en fika med Stefans morföräldrar, och lunch med hans pappa och lillasyster Josefine.

Allt som allt - en härlig vistelse! Imorgon åker jag hem, jobbar torsdag, familjemiddag fredag, högskoleprov lördag och redan nästa tisdag åker jag tillbaka upp hit för att jobba.

Så snart är jag här igen, och för varje dag som går kommer sommaren närmare.
Livet tågar vidare.

Fredag, och här i Stockholm har det varit underbart hela dagen!

Jag och Stefan har varit på långpromenad, via Valhallavägen, över Gärdet bort till Djurgården, vidare till Norrmalmstorg och Östermalm. På Östermalm plockade vi upp våra biobiljetter till Alice i Underlandet 3D som vi ska se ikväll! Ska bli riktigt mysigt.

Från Östermalm gick vi tillbaka hem till Stefan och tog en sväng förbi Ica där vi köpte påskgodis till mormor samt ingredienser för laxpasta, som Stefan nu står och lagar som bäst.
Stefan sköter nämligen maten, och jag sköter med jämna mellanrum disken. Lite som ett 50-talspar.

Och imorgon tar vi tåget till mormor.





Någons gamla julgran låg bredvid ett säkert vårtecken: en flock snödroppar

(Även krokus skymtades några meter längre bort!)






Vi satte oss och solade en liten stund i hamnen...


Glad påsk till er allihop!

Jag lever än!

Och nu är jag i Stockholm. Stefan är hos tandläkaren och plockar upp sina nya glasögon. Ska nog också försöka få lite frisk luft, men det är lite tråkigt väder. Dock ska det vara fint väder både imorgon och idag, och då är det helt underbart att vara i Gävle på mormors altan och ute och promenera med tokhunden!

Förresten såg jag på nyheterna imorse att svenskarna äter mer godis än resten av världen och värst är det runt påsk (duh!! En högtid vigd åt att äta godis). Så nu ska man införa sockerskatt för att svenska ungdomar är så feta att de riskerar att dö i förtid.
Är det någon som tycker det är en bra lösning? Vad sägs om att lära folk lite vett istället för att höja priserna?

Det enda det hela kommer resultera i är att istället för att folk köper mindre godis, kommer de spendera alla sina pengar på det.

Hoppas det är ett aprilskämt...