Tana

Och så var det dagen med stort D. Nyår.

För ett år sedan bodde jag i franska alperna. Jag jobbade till tjugo i tolv på natten, varefter alla vi som jobbat gjorde en "quick-fix" på en kvart, fick lite gratis champagne i baren och skålade med varandra på tolvslaget, medan fyrverkerier och en enorm fullmåne lyste över bergen utanför hotellet.
Det var väldigt vackert, men omgiven av främlingar och med jobb igen klockan halv sju på morgonen, var det inte särskilt roligt.

Under året som varit har jag jobbat i Frankrike, jobbat hela våren och nästan hela sommaren på lagret och gymmet. Har tågluffat i tre veckor och verkligen fått se europa. Jag har blivit antagen till en utbildning som ger mig full behörighet och flyttat till Stockholm.

Ändå känns det knappt som jag har åstadkommit något med mitt liv. Men jag vet att jag har kommit ett stort steg på väg. Och 2011 kan bli det mest spännande året hittills, i fråga om livsavgörande beslut. Ett enda år, och jag har ingen aning om vad som ska hända.

Så till mig själv, och till er alla: Lycka till, och ett Gott Nytt År!!

Det är onsdag mitt i mellandagarna, och det har inte riktigt slagit mig att julen är slut ännu, för denna gången.

Fredag i Uppsala, lördag i Gävle där vi fick börja med att skotta en gång fram till mormors hus där snön är över halva fönstren. Söndag hämtades jag i Stockholm av mor och far och vi körde ner till Göteborg för att fira lite jul med bröderna också.

Update med vännerna och lite spring på den fruktansvärt kaotiska mellandagsrean. För er som inte har varit där: det är KRIG! Men, jag fick tag på en fin ny parfym, ett välbehövt klipp hos frisören, och superb nyårsklänning.

Och så tågresa tillbaka till Stockholm idag, där man ska försöka plocka ihop livet man levde och börja igen.
Jag är visst inte ensam om den idén.
Just nu står jag på plats nummer sjutton i kön till ett spinning-pass på nyårsafton. Och inget har jag fått läst heller.

God fortsättning!

Kalla mig barnslig den som vill.

Men imorgon är nog min favorit-högtid! Jag förstår inte alla människor som stressar och är arga och irriterade över julen. Det ska vara en dag fylld av glädje och mys med familjen.
Det handlar inte om julklapparna, om att julbordet måste svämma över och se perfekt ut. Att varje centimeter av lägenheten ska vara täckt av granris och dekorationer.

Det handlar om glädje. Tacksamhet för det man har och givmildhet till de som inte har och att visa sin uppskattning för sina nära och kära.

Tyvärr är det inte så för alla. Julafton har rekord på olyckor och självmord. Alkohol och misshandel. Och i andra änden finns alla familjer där det bara handlar om att ge eller få de dyraste och häftigaste presenterna.

Julafton är nästan lite helig för mig. Men till alla er andra: tagga ner. Det är en dag. En enda dag. Och den måste inte vara perfekt, precis som alla andra dagar. Den behöver bara vara glädjefylld. Som alla andra.

Så hur firar ni julafton? Själv ska jag och Stefan ta tåget till Uppsala, se Kalle Anka som jag aldrig missar om jag kan undvika det. Dela ut julklappar och sedan äta middag med mormor, moster, mamma och pappa. Och Emma-hund såklart!

Kommer sakna mina kära bröder Johan och Kristoffer som firar med sina flickvänner i år och kusinerna Maria och Helena som firar med sin pappa. Men som tur är återkommer julafton varje år!

God jul!



Sötaste Emma-hund!!

Som tur var kraschade inget plan på vägen till eller från London!

Nu befinner jag mig åter i hemmets trygga vrå och gör allt för att undkomma mitt eget läsande till tentan imorgon. Vilket förstås inte alls är bra. Istället för att läsa får jag för mig att jag måste blogga, facebooka, diska, städa, tvätta ansiktet, klä på mig, borsta tänderna...

Tja, vissa av dem är kanske inte helt fel.

Fick i alla fall med mig väldigt mycket fint från London. Hade kanske visat bilder på lite grejer om jag inte vore alldeles för lat för att leta upp kameran. Jag menar tidspressad förstås!

Slutklämmen är i alla fall, jag lever! Och fysik är tråkigt.

Och till Ansepanse:
På Chanukkah fick jag lyssna på lite hebreiska böner över levande ljus, fick höra historien om varför man firar Chanukkah (det är för att en olja som alltid måste brinna nästan slocknade när romarna trashade ett heligt tempel, men medan man var ute och letade efter ny olja så lyckades oljan räcka i hela åtta dagar, fast att den bara skulle ha räckt mycket kortare, och därför firar man Chanukkah i åtta dagar) och sedan åt vi middag och delade ut presenter.
Så lite som julafton, men utan Kalle Anka.

Wohoo, London på lördag!

Kan inte säga att jag ser fram emot själva flygresan, jag har en viss dödsångest vad gäller flygplan. Men att vara där ser jag fram emot!
Och mamma följer med på resan och pappa och moster Susanne och kusin Helena (som bor där) kommer att möta oss där. 

Hoppas det är lika vintrigt och fint där som det är utanför mitt fönster här! Alla grenarna på träden och buskarna är vita av frost och det ligger gott om snö på marken. Julpyntet är uppe sedan någon vecka tillbaka och det är fullt med presenter i lägenheten eftersom jag imorgon för första gången ska få vara med och fira Chanukka.

Jullov hade suttit fint nu, men innan det blir aktuellt har jag en fysiktenta att se fram emot... Hurra...!

Håll tummarna för att planet inte störtar!!