Tana

Jag älskar verkligen att resa...
Men är det något jag avskyr så är det att packa! Framförallt att packa upp. Då har man inte ens något roligt framför sig längre.

Så här sitter jag, ska snart påbörja alla roligheter. Men inte har jag packat. Även det faktum att jag borde göra det just nu, men ändå sitter jag här.
Så vad ger mig lite lätt ångest inför packandet? Jo, skräcken för att glömma något.

En planerad packning minskar risken för detta, men bryr sig mitt undermedvetna? Nja, knappast.


Vi får se hur det blir med bloggandet ett tag framöver... Om inte annat tänkte jag knåpa ihop något sorts resereportage från tågluffen. Dyker upp antingen efter luffen eller mitt i den, beroende på tillgången till dator! På återseende!

Hahahaha, måste tillägga.

Jag blev lite törstig nyss och skulle hämta ett glas vatten. Men först plocka upp lite tidningar ur min ryggsäck. Då får jag syn på en petflaska med något innehåll. Har inget minne av vad den kom ifrån. Ska precis skruva av korken och ta en klunk, när jag inser att det är en flaska med vin som jag hade med på förfesten i fredags men glömde plocka upp.

Det hade varit snyggt att sitta på jobbet och dricka vin ur en pet-flaska...!

Mitt liv är som någon slags parodi ibland. Känner mig som Charlie Chaplin.

Så igår stod jag vid Statoil-macken, i regn och rusk, och kämpade med den där jäkla punkteringen. För andra gången på en vecka. Fick den lagad. Imorse skulle jag vara duktig och tvätta, och bestämde mig då för att kolla till cykeln. Mycket riktigt. Den hade punktering - IGEN!!!!!
Nu ger jag upp. Skiten får stå tills jag ids ta den till någon cykelservice, köpa nya däck och så får de rätta till allt som kan vara fel på den.

Dessutom är jag på gymmet. Ett jobb där jag faktiskt har slutat. Men jag är för snäll för att säga nej när folk frågar, och det är ju bara några timmar.
Söndagen har annars spenderats med att städa hela lägenheten, så jag känner mig rätt duktig ändå.

Jag har inte ens börjat planera för vad jag ska ta med mig till Stockholm heller... Allt blir väl impuls och sista minuten som vanligt.

Jag låter kanske lite gnällig just nu. Men överlag är jag rätt nöjd och glad med livet. Jag och Tilda såg Patrik 1,5 och Fear and Loathing in Las Vegas igår.
Patrik 1,5 rubriceras som en kärlekskomedi. Mycket komedi var det inte direkt, men en bra film! Skulle nog snarare kalla den drama dock - för den som är intresserad av att se den!

Fear and Loathing är så knarkig som det blir. Grymt rolig, men att ha åtminstone engelsk text när man ser den är att rekommendera! Johnny Depp i högform.

Jobb, spöregn, punktering och fest.

En bra summering av veckan som gått. Så idag lagade jag för andra gången punktering på min cykel. Är lite lätt bakis från gårdagens fest och det har regnat nästan konstant sedan i måndags.

Ikväll ska jag se på film med Mathilda. Och snart, snart sätter alla sommarplanerna igång. På tisdag åker jag till Stockholm. Och efter det behöver jag inte skiljas från mitt hjärta på länge. Lättnad.

Had I the heavens´ embroidered cloths,
Enwrought with golden and silver light,
The blue and the dim and the dark cloths
Of night and light and the half light,
I would spread the cloths under your feet:
But I, being poor, have only my dreams;
I have spread my dreams under your feet;
Tread softly because you tread on my dreams.

-William Butler Yeats

Annie Lennox på högsta volym och solen skinande utanför fönstren. Spenderat morgonen med frukost utomhus och sedan bad och solning på bryggan vid Härlanda tjärn. Livet kunde vara värre!!

Min fantastiska cykel lyckades dock få punka i fredags, så snart ska jag försöka att för första gången laga en punktering. Har inte den blekaste om hur det ska gå till, men jag hoppas det faller sig naturligt när jag väl sätter igång (haha, jo tjena)...

I övrigt tycks jag ha blivit smått senil. Jag minns inte vem jag pratat med eller vilka jag sagt vad till, vilket är ett riktigt aber när man ska försöka svara på meddelanden och liknande, och inte minns vem man redan svarat, eller vad man i så fall sa.

I övrigt är livet ljust en dag som denna!

Wiiie, idag var jag för första gången ute och cyklade på min nya cyklel, som jag monterade själv!

Det gick väldigt bra och jag tror jag har hittat bästa vägen till och från jobbet. 40 minuter tar det, vilket är en klar förbättring med tanke på att det tog mig lite över en timma med kollektivtrafiken! Dessutom slipper jag trängas med folk och får motion. Underbart!

Och med det helt fantastiska vädret som är just nu är det fantastiskt att kunna cykla och inte frysa!