Minne
Det var väldans vad långsamt blogg.se var ikväll då!
Jag är knappast den första att säga det, men jag tänkte idag på hur otroligt mycket minne vi människor lagrar i våra hjärnor. Utan att egentligen fundera så mycket på det!
Framförallt har vi oerhörda mängder siffror i huvudet. Gångertabellerna som man fick mata in i huvudet om och om igen under alla år i grundskola och gymnasium. Telefonnummer, även om man knappt memorerar dem längre i och med att man bara knappar fram dem i mobilen.
Koder till visakort, lösenord, medlemsnummer, autogiro. Och förutom dessa nummer, memorerar man flera språk med tusentals ord och alla fakta man får dagligen från skola och jobb och omgivning. Dessutom låttexter och melodier och skönlitteratur. Allt handlar bara om intresse eller upprepning.
Och hur mycket vi än har lärt oss, är vi alltid kapabla att lära oss ännu mer. Det är inte så att man måste rensa bort något annat för att det ska gå att få in den nya informationen.
Trots detta använder vi endast 10 % av våran hjärnkapacitet. Vi lever i en tokig värld.
Jag är knappast den första att säga det, men jag tänkte idag på hur otroligt mycket minne vi människor lagrar i våra hjärnor. Utan att egentligen fundera så mycket på det!
Framförallt har vi oerhörda mängder siffror i huvudet. Gångertabellerna som man fick mata in i huvudet om och om igen under alla år i grundskola och gymnasium. Telefonnummer, även om man knappt memorerar dem längre i och med att man bara knappar fram dem i mobilen.
Koder till visakort, lösenord, medlemsnummer, autogiro. Och förutom dessa nummer, memorerar man flera språk med tusentals ord och alla fakta man får dagligen från skola och jobb och omgivning. Dessutom låttexter och melodier och skönlitteratur. Allt handlar bara om intresse eller upprepning.
Och hur mycket vi än har lärt oss, är vi alltid kapabla att lära oss ännu mer. Det är inte så att man måste rensa bort något annat för att det ska gå att få in den nya informationen.
Trots detta använder vi endast 10 % av våran hjärnkapacitet. Vi lever i en tokig värld.
Rock n' Roll Fairytales
Jag ber om ursäkt för uselt uppdaterande och läsande av bloggar!
Dock har tillgången till dator varit väldigt knapp.
Kursen var superkul, fick träffa lite medarbetare och de verkar jättetrevliga. Känner mig mycket mindre nervös nu efter jag träffat dem.
Och så kom Stefan hit i fredags som sagt. En helg är alldeles för kort... Jag var ganska slut fredag kväll så den spenderades hemma med mys. Lördag åt vi middag med mamma, var på "jul på Liseberg" - vilket är superfint med alla ljusen och dofterna och stämningen, och sedan var vi ute på krogen.
Och så såg vi New Moon på bio idag på förmiddagen. Och så mycket mer hanns liksom inte med innan han skulle åka igen... Känns ledset att jag inte vet när vi ska träffas nästa gång. Men jag ska inte dröja vid nostalgin.
Imorgon är det back to work på gymmet. Lite mindre än två veckor att jobba och fixa allt det sista inför min avresa.
Så mycket blandade känslor. Som att man ska sprängas lite grann.
På återseende när jag samlat tankarna. Och sovit ikapp. Hoppas ni haft en trevlig första advent!
Dock har tillgången till dator varit väldigt knapp.
Kursen var superkul, fick träffa lite medarbetare och de verkar jättetrevliga. Känner mig mycket mindre nervös nu efter jag träffat dem.
Och så kom Stefan hit i fredags som sagt. En helg är alldeles för kort... Jag var ganska slut fredag kväll så den spenderades hemma med mys. Lördag åt vi middag med mamma, var på "jul på Liseberg" - vilket är superfint med alla ljusen och dofterna och stämningen, och sedan var vi ute på krogen.
Och så såg vi New Moon på bio idag på förmiddagen. Och så mycket mer hanns liksom inte med innan han skulle åka igen... Känns ledset att jag inte vet när vi ska träffas nästa gång. Men jag ska inte dröja vid nostalgin.
Imorgon är det back to work på gymmet. Lite mindre än två veckor att jobba och fixa allt det sista inför min avresa.
Så mycket blandade känslor. Som att man ska sprängas lite grann.
På återseende när jag samlat tankarna. Och sovit ikapp. Hoppas ni haft en trevlig första advent!
Nu gäller det!
Här sitter man nu och håller på att göra sig i ordning.
För idag åker jag på Langley-kurs i Helsingör! Jag hoppas jag kommer få träffa några av de jag ska jobba med i vinter. I övrigt ska det mest bli intressant att se vad det är för människor överlag.
Lite nervöst är det, men det är ju bara två dagar. Inte precis som om bara ett par veckor, då jag ska åka iväg och vara borta fyra månader!
På fredag när jag kommer hem, kommer Stefan ner och hälsar på. Blir sista gången jag ser honom innan jag åker, vilket känns lite vemodigt. Men jag hoppas på att vi kommer kunna lägga det åt sidan och ha roligt denna helgen!
Wish me luck! :D
För idag åker jag på Langley-kurs i Helsingör! Jag hoppas jag kommer få träffa några av de jag ska jobba med i vinter. I övrigt ska det mest bli intressant att se vad det är för människor överlag.
Lite nervöst är det, men det är ju bara två dagar. Inte precis som om bara ett par veckor, då jag ska åka iväg och vara borta fyra månader!
På fredag när jag kommer hem, kommer Stefan ner och hälsar på. Blir sista gången jag ser honom innan jag åker, vilket känns lite vemodigt. Men jag hoppas på att vi kommer kunna lägga det åt sidan och ha roligt denna helgen!
Wish me luck! :D
Ironi?
Sååå, igårkväll efter jobbet och efter att ha pratat i telefon med Stefan, satt jag bekvämt tillbakalutad framför datorn, tittade på How I Met Your Mother och knaprade på en bit gurka.
Helt plötsligt känner jag hur det börjar spänna över överläppen och det gör lite ont. "Attans", tänker jag. "Säg inte att jag ska få en finne eller något sådant där." Jag tänker att "jag får väl kolla det i spegeln sedan", men fortsätter titta på mitt program. Men det fortsätter spänna mer och mer i överläppen och jag känner efter med fingrarna, bara för att upptäcka exakt hur svullet det tycks vara.
Så jag går till badrummet och kollar mig i spegeln. Det var något av det sjukaste jag sett!! Läppen hade, utan synbar orsak, svällt upp till sin tre eller fyrdubbla storlek. Såg ut som att jag gjort en fruktansvärt misslyckad läppförstoring, alternativt hade jag många likheter med ett näbbdjur.
Och så inser jag plötsligt hur det kliar över hela kroppen. Så jag drar av mig tröjan och upptäcker fruktansvärda utslag överallt! "Vad ÄR detta??" undrar jag och drar självklart slutsatsen allergisk reaktion. Funderar på att väcka mamma, men hon ska upp och jobba tidigt och jag har ju inga andningsbesvär och mår inte dåligt.
Så jag lägger mig och sover istället. Nästa morgon är utslagen borta, men läppen fortfarande ganska svullen. Jag får tid hos läkaren, ringer jobbet, och under tiden jag väntar på min tid hinner även svullnaden i läppen lägga sig.
När jag väl kommer till läkaren beskriver jag mina symptom. Och hon kunde omedelbart gissa vad det var.
Tydligen är jag överkänslig mot en viss typ av kyla, en viss typ av värme, stress, infektioner och klädmaterial som irriterar huden. Jag har ingen aning om vad som utlöste det igår, men jag fick tabletter på recept om läppen skulle svullna upp igen.
Passar ju perfekt med min andra hudåkomma, atopi, som innebär att jag är allergisk mot mig själv, vars enda botemedel är solljus.
Jag är alltså allergisk mot kyla och för lite solljus. Tur man är anpassad för att bo i Sverige.
Helt plötsligt känner jag hur det börjar spänna över överläppen och det gör lite ont. "Attans", tänker jag. "Säg inte att jag ska få en finne eller något sådant där." Jag tänker att "jag får väl kolla det i spegeln sedan", men fortsätter titta på mitt program. Men det fortsätter spänna mer och mer i överläppen och jag känner efter med fingrarna, bara för att upptäcka exakt hur svullet det tycks vara.
Så jag går till badrummet och kollar mig i spegeln. Det var något av det sjukaste jag sett!! Läppen hade, utan synbar orsak, svällt upp till sin tre eller fyrdubbla storlek. Såg ut som att jag gjort en fruktansvärt misslyckad läppförstoring, alternativt hade jag många likheter med ett näbbdjur.
Och så inser jag plötsligt hur det kliar över hela kroppen. Så jag drar av mig tröjan och upptäcker fruktansvärda utslag överallt! "Vad ÄR detta??" undrar jag och drar självklart slutsatsen allergisk reaktion. Funderar på att väcka mamma, men hon ska upp och jobba tidigt och jag har ju inga andningsbesvär och mår inte dåligt.
Så jag lägger mig och sover istället. Nästa morgon är utslagen borta, men läppen fortfarande ganska svullen. Jag får tid hos läkaren, ringer jobbet, och under tiden jag väntar på min tid hinner även svullnaden i läppen lägga sig.
När jag väl kommer till läkaren beskriver jag mina symptom. Och hon kunde omedelbart gissa vad det var.
Tydligen är jag överkänslig mot en viss typ av kyla, en viss typ av värme, stress, infektioner och klädmaterial som irriterar huden. Jag har ingen aning om vad som utlöste det igår, men jag fick tabletter på recept om läppen skulle svullna upp igen.
Passar ju perfekt med min andra hudåkomma, atopi, som innebär att jag är allergisk mot mig själv, vars enda botemedel är solljus.
Jag är alltså allergisk mot kyla och för lite solljus. Tur man är anpassad för att bo i Sverige.
Hoppar du så hoppar jag?
Det finns ett ord i det svenska vokabuläret, med mer makt än de andra.
Naturligtvis pratar jag om ordet "älska". Vi använder det gärna i sammanhang som "åh, jag älskar den filmen" eller "jag älskar att sova". Men när det gäller människor, då blir vi plötsligt väldigt försiktiga. Det är ett ord som anses för stort för att användas i dagligt tal, och något man endast säger efter noggrannt övervägande.
Att säga det för första gången, eller vara den första i en relation att säga det, innebär en fruktansvärd ångest. Tänk om den andra personen inte också säger det?
Så istället kryper man runt varandra och undviker något som kunde tolkas så, till varje pris.
Men vad innebär "att älska"? Min definition av älska är enkel. En person man älskar, är en person vars frånvaro gör att livet känns lite tommare. Varken mer eller mindre.
Det finns så mycket människor jag älskar, min familj och nära vänner. Men jag använder heller inte ordet i tid och otid.
Vad betyder "älska" för er?
Naturligtvis pratar jag om ordet "älska". Vi använder det gärna i sammanhang som "åh, jag älskar den filmen" eller "jag älskar att sova". Men när det gäller människor, då blir vi plötsligt väldigt försiktiga. Det är ett ord som anses för stort för att användas i dagligt tal, och något man endast säger efter noggrannt övervägande.
Att säga det för första gången, eller vara den första i en relation att säga det, innebär en fruktansvärd ångest. Tänk om den andra personen inte också säger det?
Så istället kryper man runt varandra och undviker något som kunde tolkas så, till varje pris.
Men vad innebär "att älska"? Min definition av älska är enkel. En person man älskar, är en person vars frånvaro gör att livet känns lite tommare. Varken mer eller mindre.
Det finns så mycket människor jag älskar, min familj och nära vänner. Men jag använder heller inte ordet i tid och otid.
Vad betyder "älska" för er?
9
En av mina absoluta favoritregissörer, Tim Burton, kommer nu ut med en ny film. Känns som att det var ett tag sedan, och därför känns det lite extra roligt!
"9" handlar om nio dockor i äkta Tim Burton-stil som har fått liv genom en vetenskapsman, i mänsklighetens sista dagar. Efter mänsklighetens utrotning återstår nu endast dessa nio, och robotarna som utrotade oss.
Den verkar superspännande, och jag är inte främmande för att se den på premiären, den 4:e december!
"9" handlar om nio dockor i äkta Tim Burton-stil som har fått liv genom en vetenskapsman, i mänsklighetens sista dagar. Efter mänsklighetens utrotning återstår nu endast dessa nio, och robotarna som utrotade oss.
Den verkar superspännande, och jag är inte främmande för att se den på premiären, den 4:e december!
Snart blir det kafferep och På Spåret också...
Kusinen är ju här och hälsar på, men imorgon är jag tillbaka igen.
Tills vidare ska ni få en inblick i min och kusinens "unga och hippa" liv:
Börjar med några glas vin och musik som man ska bli glad och taggad av. Ska ta en irish coffee vilket slutar med helt vanligt svart bryggkaffe, för att piggna till efter vinet.
Lägger sig på sängen och pratar en stund och plötsligt börjar den där planerade utekvällen kännas alltmer olockande.
Börjar så smått prata om det: "Hur känner du? Vill du jättegärna gå ut?" vilket mest slutar i en negativ spiral: "usch, det är så jobbigt att göra sig i ordning..." "ja och så är det kallt ute..." "och så ska man stå i kö" "...och folk knuffas och trängs" "och så kostar det massa pengar..."
Tills man kommer till: "Ehm... vi stannar hemma eller?" "Jo...."
Och istället blir det kortspel med mammorna. Som anklagar oss för att vara sega och inte hålla igång som vi ska.
Men vid tolvtiden börjar mammorna bli trötta och rastlösa: "ska inte någon vinna snart så man får gå och lägga sig någon gång?" Så jag tar på mig rollen och jag har knappt lagt sista kortet innan mamma reser sig upp.
"Oj, och hon bara sprang iväg!" utbrister jag putslustigt.
Vilket resulterar i otroliga skrattsalvor. Eftersom "sprang iväg" är det sista man kan kalla det. Snarare en seg uppresning och ett sakta iväghaltande á la "mormor med träbenet".
Hah, det är nog en sådan där sak man måste vara med för att se varför det var så roligt.
Tills vidare ska ni få en inblick i min och kusinens "unga och hippa" liv:
Börjar med några glas vin och musik som man ska bli glad och taggad av. Ska ta en irish coffee vilket slutar med helt vanligt svart bryggkaffe, för att piggna till efter vinet.
Lägger sig på sängen och pratar en stund och plötsligt börjar den där planerade utekvällen kännas alltmer olockande.
Börjar så smått prata om det: "Hur känner du? Vill du jättegärna gå ut?" vilket mest slutar i en negativ spiral: "usch, det är så jobbigt att göra sig i ordning..." "ja och så är det kallt ute..." "och så ska man stå i kö" "...och folk knuffas och trängs" "och så kostar det massa pengar..."
Tills man kommer till: "Ehm... vi stannar hemma eller?" "Jo...."
Och istället blir det kortspel med mammorna. Som anklagar oss för att vara sega och inte hålla igång som vi ska.
Men vid tolvtiden börjar mammorna bli trötta och rastlösa: "ska inte någon vinna snart så man får gå och lägga sig någon gång?" Så jag tar på mig rollen och jag har knappt lagt sista kortet innan mamma reser sig upp.
"Oj, och hon bara sprang iväg!" utbrister jag putslustigt.
Vilket resulterar i otroliga skrattsalvor. Eftersom "sprang iväg" är det sista man kan kalla det. Snarare en seg uppresning och ett sakta iväghaltande á la "mormor med träbenet".
Hah, det är nog en sådan där sak man måste vara med för att se varför det var så roligt.
Äntligen fredag!!
Ja, egentligen hade jag inte mer än så att säga.
"Och du heter...?"
Har varit ledig idag, för första gången på en vecka :D.
Haha, och naturligtvis passade jag ändå på att gå ner till gymmet och träna lite. Men inte förrän jag haft en mysig fika med Bullen, Remina och en kompis till dem, som jag tror hette Hannah.
Det är lite pinsamt, för jag har träffat henne mer än en gång, vi pratade på för fullt och kramades "hej då", och ändå är jag inte helt säker på vad hon hette. Jag menar, man kan ju inte gärna fråga när man suttit och pratat i två timmar: "förresten, vad var det du hette?" Men jag är rätt säker på att hon heter Hannah.
Jag får väl fråga Bullen eller Remina...
Det är faktiskt lite samma sak på gymmet. Vissa namn minns jag direkt, medan andra glömmer jag bort gång på gång. Jag undrar vad är som gör att man minns en människas namn?
Någon sa en gång att när man hälsar på ett gäng människor är det fullkomligt meningslöst att presentera sig med sitt namn, för ingen kommer komma ihåg det ändå. Bättre är att prata en stund och sedan säga "Jag heter Sofia, förresten". (ja inte just Sofia då, ert eget namn är att föredra).
Det ligger något i det. Men om man inte ska skaka hand och lite artigt säga "Namn" när man hälsar, vad ska man säga då? Verkar lite oartigt att bara säga "hej" när någon presenterar sig med sitt namn, eller vad tycker ni? Även om man inte kommer minnas deras namn sen ändå...
Haha, och naturligtvis passade jag ändå på att gå ner till gymmet och träna lite. Men inte förrän jag haft en mysig fika med Bullen, Remina och en kompis till dem, som jag tror hette Hannah.
Det är lite pinsamt, för jag har träffat henne mer än en gång, vi pratade på för fullt och kramades "hej då", och ändå är jag inte helt säker på vad hon hette. Jag menar, man kan ju inte gärna fråga när man suttit och pratat i två timmar: "förresten, vad var det du hette?" Men jag är rätt säker på att hon heter Hannah.
Jag får väl fråga Bullen eller Remina...
Det är faktiskt lite samma sak på gymmet. Vissa namn minns jag direkt, medan andra glömmer jag bort gång på gång. Jag undrar vad är som gör att man minns en människas namn?
Någon sa en gång att när man hälsar på ett gäng människor är det fullkomligt meningslöst att presentera sig med sitt namn, för ingen kommer komma ihåg det ändå. Bättre är att prata en stund och sedan säga "Jag heter Sofia, förresten". (ja inte just Sofia då, ert eget namn är att föredra).
Det ligger något i det. Men om man inte ska skaka hand och lite artigt säga "Namn" när man hälsar, vad ska man säga då? Verkar lite oartigt att bara säga "hej" när någon presenterar sig med sitt namn, eller vad tycker ni? Även om man inte kommer minnas deras namn sen ändå...
Barn
Och idag har jag till slut städat och juldekorerat!
Vad duktig jag känner mig, nu är det verkligen fint och mysigt hemma. Fast jag är som vanligt på jobbet just nu.
Jag fick mig förresten något av en chock häromdagen. En gammal barndomsvän, vars familj är vänner med min familj, är med barn! Hon är två år yngre än mig. Och det var ingen olyckshändelse, det var planerat.
Vem är jag att säga om hon är redo eller inte? Det är bara så långt ifrån min syn på egna barn.
Jag vill inte ha barn alltför sent, men jag vill hinna leka med mina vänner i ungdomsåren, resa, i alla fall påbörja en högre utbildning än den jag har nu.
Bara en sådan sak som att hon kommer vara höggravid på sin student. En sådan fullkomligt galen dag då man ska orka från sju på morgon till sju morgonen därpå. Dans och firande hela långa dagen.
Det kommer hon knappast orka med. Inte ens fira med ett glas champagne.
Kanske känner hon att hon inte bryr sig just nu. Men en dag tror jag att hon kommer bry sig. Jag tror inte hon kommer ångra sig som i "jag ångrar mitt barn". Men kanske som i "jag ångrar att jag skaffade mitt barn just då".
Vad är era tankar kring barnafödande? När är "det perfekta tillfället" att skaffa barn, enligt er?
Vad duktig jag känner mig, nu är det verkligen fint och mysigt hemma. Fast jag är som vanligt på jobbet just nu.
Jag fick mig förresten något av en chock häromdagen. En gammal barndomsvän, vars familj är vänner med min familj, är med barn! Hon är två år yngre än mig. Och det var ingen olyckshändelse, det var planerat.
Vem är jag att säga om hon är redo eller inte? Det är bara så långt ifrån min syn på egna barn.
Jag vill inte ha barn alltför sent, men jag vill hinna leka med mina vänner i ungdomsåren, resa, i alla fall påbörja en högre utbildning än den jag har nu.
Bara en sådan sak som att hon kommer vara höggravid på sin student. En sådan fullkomligt galen dag då man ska orka från sju på morgon till sju morgonen därpå. Dans och firande hela långa dagen.
Det kommer hon knappast orka med. Inte ens fira med ett glas champagne.
Kanske känner hon att hon inte bryr sig just nu. Men en dag tror jag att hon kommer bry sig. Jag tror inte hon kommer ångra sig som i "jag ångrar mitt barn". Men kanske som i "jag ångrar att jag skaffade mitt barn just då".
Vad är era tankar kring barnafödande? När är "det perfekta tillfället" att skaffa barn, enligt er?
Hjälp!
Det är den artonde november, 2009.
Vilket innebär:
* Tre veckor och två dagar kvar tills bussen bär av till Flaine
* Exakt en vecka kvar tills bussen går till Helsingör, för en Langley-kurs
* Tid hos UM idag, för att få veta mina provsvar
* Två dagar tills moster och kusin kommer för att hälsa på
* Jag jobbar kväll idag
Igår blev det tisdagsmys med vänner, biljard och vin. Efter min vanliga tisdagsrutin med BodyCombat och middag.
Förresten har jag ett dilemma. Jag är schemalagd att komma hem till Sverige igen den 15:e april.
Den tionde april går vårens högskoleprov, som jag jättegärna vill göra.
Om jag avslutar min anställning för tidigt får jag själv betala min hemresa och jag har ingen aning om vad det kan kosta. Dessutom vet jag inte om det blir så uppskattat av Langley. Men om jag skippar vårens prov kommer jag känna mig jättepressad på höstens prov, som blir det sista jag gör innan jag söker in till min utbildning.
Hur ska jag göra??
Vilket innebär:
* Tre veckor och två dagar kvar tills bussen bär av till Flaine
* Exakt en vecka kvar tills bussen går till Helsingör, för en Langley-kurs
* Tid hos UM idag, för att få veta mina provsvar
* Två dagar tills moster och kusin kommer för att hälsa på
* Jag jobbar kväll idag
Igår blev det tisdagsmys med vänner, biljard och vin. Efter min vanliga tisdagsrutin med BodyCombat och middag.
Förresten har jag ett dilemma. Jag är schemalagd att komma hem till Sverige igen den 15:e april.
Den tionde april går vårens högskoleprov, som jag jättegärna vill göra.
Om jag avslutar min anställning för tidigt får jag själv betala min hemresa och jag har ingen aning om vad det kan kosta. Dessutom vet jag inte om det blir så uppskattat av Langley. Men om jag skippar vårens prov kommer jag känna mig jättepressad på höstens prov, som blir det sista jag gör innan jag söker in till min utbildning.
Hur ska jag göra??
Intresseklubben antecknar
Jag vet inte om det är lustigt eller irriterande.
Jag går jämt och funderar på massor av saker och tänker att "ah, detta ska jag ta upp på bloggen!"
Men när jag väl sitter där är det plötsligt blankt i huvudet. Fem minuter efter att jag gjort ett inlägg om något helt annat än det jag först tänkte skriva om, kommer jag på vad det var igen.
Jag är inte en sådan person som uppdaterar var femte minut. Så jag får helt enkelt vänta tills nästa gång det är dags att blogga...
Jag kanske borde börja ha med mig ett litet block och skriva ner mina idéer direkt när jag får dem istället?
Jag går jämt och funderar på massor av saker och tänker att "ah, detta ska jag ta upp på bloggen!"
Men när jag väl sitter där är det plötsligt blankt i huvudet. Fem minuter efter att jag gjort ett inlägg om något helt annat än det jag först tänkte skriva om, kommer jag på vad det var igen.
Jag är inte en sådan person som uppdaterar var femte minut. Så jag får helt enkelt vänta tills nästa gång det är dags att blogga...
Jag kanske borde börja ha med mig ett litet block och skriva ner mina idéer direkt när jag får dem istället?
Evolution?
Och så var vi inne på måndag igen.
Ny arbetsvecka, fast min tog ju aldrig slut förra veckan, och naturligtvis står jag på jobbet just nu.
Man har mycket tid att fundera på saker och ting när man står här och det inte händer så mycket. På senare tid har jag funderat på hur märkliga vissa saker ter sig, när de är tagna ur sitt sammanhang.
Jag tänker på flera gånger när jag varit på väg någonstans och gått med musik i öronen och jag sett människor som håller tal.
Det är något som verkligen ser underligt ut när man inte hör vad de säger. Det enda man ser är en grupp människor som stirrar på en människa på någon slags piedestal, som gestikulerar vilt.
Vi har tv i konditionsrummen på gymmet, och när jag går på konditionsmaskinerna har jag alltid mp3n på. Det är samma sak där när man ser reklam för ståuppkomiker. De kommer in på scen med kaxiga attityder och märkliga miner och det hela ser mer dumt än roligt ut. Fast så dumt så det ser roligt ut.
Plötsligt känns vi väldigt besläktade med schimpanser.
Okej, jag ska sluta svamla nu.
Ny arbetsvecka, fast min tog ju aldrig slut förra veckan, och naturligtvis står jag på jobbet just nu.
Man har mycket tid att fundera på saker och ting när man står här och det inte händer så mycket. På senare tid har jag funderat på hur märkliga vissa saker ter sig, när de är tagna ur sitt sammanhang.
Jag tänker på flera gånger när jag varit på väg någonstans och gått med musik i öronen och jag sett människor som håller tal.
Det är något som verkligen ser underligt ut när man inte hör vad de säger. Det enda man ser är en grupp människor som stirrar på en människa på någon slags piedestal, som gestikulerar vilt.
Vi har tv i konditionsrummen på gymmet, och när jag går på konditionsmaskinerna har jag alltid mp3n på. Det är samma sak där när man ser reklam för ståuppkomiker. De kommer in på scen med kaxiga attityder och märkliga miner och det hela ser mer dumt än roligt ut. Fast så dumt så det ser roligt ut.
Plötsligt känns vi väldigt besläktade med schimpanser.
Okej, jag ska sluta svamla nu.
Gissa vad? (eller var)
Sååå... gissa var jag är?
Jo, på jobbet! Idag skulle jag egentligen vara ledig, men en timma innan dagens skift börjar ringer Anton och säger att tjejen som skulle jobbat blivit magsjuk.
Så det var antingen jag eller Anton som skulle få det tvivelaktiga nöjet att stå här. Och eftersom jag gärna tjänar lite extra pengar och dessutom är detta bara ett fyra-timmars-pass, så erbjöd jag mig att ta det.
Dessutom gillar jag att jag får så mycket beröm från cheferna för att jag alltid ställer upp, och är duktig på mitt jobb.
Jag ska nog försöka få ett omdöme härifrån som jag kan använda när jag skickar in CV:n och sånt i framtiden.
So here I am. Och så blev det med den uppstädningen och juldekoreringen. Har de högre makterna något emot att jag dekorerar?
Jo, på jobbet! Idag skulle jag egentligen vara ledig, men en timma innan dagens skift börjar ringer Anton och säger att tjejen som skulle jobbat blivit magsjuk.
Så det var antingen jag eller Anton som skulle få det tvivelaktiga nöjet att stå här. Och eftersom jag gärna tjänar lite extra pengar och dessutom är detta bara ett fyra-timmars-pass, så erbjöd jag mig att ta det.
Dessutom gillar jag att jag får så mycket beröm från cheferna för att jag alltid ställer upp, och är duktig på mitt jobb.
Jag ska nog försöka få ett omdöme härifrån som jag kan använda när jag skickar in CV:n och sånt i framtiden.
So here I am. Och så blev det med den uppstädningen och juldekoreringen. Har de högre makterna något emot att jag dekorerar?
Let me go
Söndag!
Och idag blir det uppstädning, juldekorering och familjemiddag. Ingen bakfylla, skönt! Var lite orolig för det efter några glas vin, två tequila-shots och två drinkar.
I vanliga fall dricker jag bara vin på en kväll, men igår var jag som sagt en liten aning upprörd. Medan idag är jag mest förbannad.
Kanske har jag missuppfattat något, men jag frågade Totte och Jesper hur de skulle ha tolkat det, och de höll med om att det var något av en "slap in the face". Helt oförtjänt, så vitt jag vet! Jag förväntar mig en bra förklaring.
Festen igår var trevlig! Vi blev bjudna på afterwork-mat och så fick jag chansen att "catch up" lite med Julia, Sofie och Carolinn. Sedan blev det mycket dans (och som sagt, tequila-shots) och prat och killarna spelade lite blackjack.
Så jag hade precis köpt min sista drink för kvällen och tappat bort alla jag kände igen, och jag satte mig på en soffa en liten stund för att kolla på dansgolvet. Då kommer en kille som hade varit störig redan tidigare under kvällen, och ska hoppa in på andra sidan om mig.
Så jag flyttar mig för att han ska kunna komma in, och då tar han tag om mig, som om vi var bästa vänner och hade suttit och pratat hela kvällen. Jag hade inte sagt ETT ord till killen på hela kvällen, och man kan ju lugnt säga att jag omedelbart försökte slita mig loss.
Men han höll fast i mig och vägrade släppa!! Så jag vänder mig till honom och säger att jag vill gå och fortsätter försöka slita mig. Men han håller i ett järngrepp. JÄVLA IDIOT!!!!!!!!
Det hela slutade med att jag, efter att ha försökt slita mig i ett par minuter och hela tiden säger: "Jag vill gå härifrån", till slut kommer loss och hänger i baren tills jag hittar Totte och Jeppe igen.
Och sedan åkte vi hem.
I övrigt var kvällen trevlig, men jag fattar inte vad en kille tror han ska åstadkomma med att hålla fast mig, när jag så uppenbart bara vill gå därifrån??? Tror han att jag ändra mig om han håller tillräckligt hårt eller??
Blä.
Och idag blir det uppstädning, juldekorering och familjemiddag. Ingen bakfylla, skönt! Var lite orolig för det efter några glas vin, två tequila-shots och två drinkar.
I vanliga fall dricker jag bara vin på en kväll, men igår var jag som sagt en liten aning upprörd. Medan idag är jag mest förbannad.
Kanske har jag missuppfattat något, men jag frågade Totte och Jesper hur de skulle ha tolkat det, och de höll med om att det var något av en "slap in the face". Helt oförtjänt, så vitt jag vet! Jag förväntar mig en bra förklaring.
Festen igår var trevlig! Vi blev bjudna på afterwork-mat och så fick jag chansen att "catch up" lite med Julia, Sofie och Carolinn. Sedan blev det mycket dans (och som sagt, tequila-shots) och prat och killarna spelade lite blackjack.
Så jag hade precis köpt min sista drink för kvällen och tappat bort alla jag kände igen, och jag satte mig på en soffa en liten stund för att kolla på dansgolvet. Då kommer en kille som hade varit störig redan tidigare under kvällen, och ska hoppa in på andra sidan om mig.
Så jag flyttar mig för att han ska kunna komma in, och då tar han tag om mig, som om vi var bästa vänner och hade suttit och pratat hela kvällen. Jag hade inte sagt ETT ord till killen på hela kvällen, och man kan ju lugnt säga att jag omedelbart försökte slita mig loss.
Men han höll fast i mig och vägrade släppa!! Så jag vänder mig till honom och säger att jag vill gå och fortsätter försöka slita mig. Men han håller i ett järngrepp. JÄVLA IDIOT!!!!!!!!
Det hela slutade med att jag, efter att ha försökt slita mig i ett par minuter och hela tiden säger: "Jag vill gå härifrån", till slut kommer loss och hänger i baren tills jag hittar Totte och Jeppe igen.
Och sedan åkte vi hem.
I övrigt var kvällen trevlig, men jag fattar inte vad en kille tror han ska åstadkomma med att hålla fast mig, när jag så uppenbart bara vill gå därifrån??? Tror han att jag ändra mig om han håller tillräckligt hårt eller??
Blä.
Let's go!
Inne på sjätte timman. Två timmar kvar och det börjar verkligen kännas att man vill gå hem!
Fortfarande ett tag kvar tills drömmen blir verklighet, men om man sätter det faktum att jag redan jobbat mer än sex timmar ihop med att jag har mindre än två timmar kvar så känns det ändå ganska bra.
Jag hoppas det blir en rolig kväll efter detta. Jag känner mig lite smått slagen på fingrarna av en viss någon, och det bästa botet enligt mig, är att gå ut och ha riktigt roligt med ett gäng vänner!
Fortfarande ett tag kvar tills drömmen blir verklighet, men om man sätter det faktum att jag redan jobbat mer än sex timmar ihop med att jag har mindre än två timmar kvar så känns det ändå ganska bra.
Jag hoppas det blir en rolig kväll efter detta. Jag känner mig lite smått slagen på fingrarna av en viss någon, och det bästa botet enligt mig, är att gå ut och ha riktigt roligt med ett gäng vänner!
Stress
Puh, jag lyckades ta mig upp imorse!
Nu är jag på jobbet och är inne på min första timma, av åtta. Kortmaskinen har flippat - igen! Så det kommer väl bli mitt stora projekt idag, att försöka få den att fungera igen. Men jag har gott om tid och rockklassiker på radion, så man ska inte klaga.
Sedan ska jag "stress-göra-mig-iordning" när jag väl slutar. Typiskt. Jag är inte ett stort fan av stress. Igår berättade en tjej på gymmet att hon hade läst en artikel om att stress var nyttigt? Det har jag aldrig hört förut! Ska vara tvärtom, har jag hört...
Är det "the new deal"? Den nya dieten, livsstilen, må bra-tipset? Att stressa?
Ang. idag
Jag är en ganska nyfiken människa.
"Alla" vet ju att fredag den trettonde är en otursdag. Men vet någon varför?
Jag blev naturligtvis tvungen att "wikipedia" detta. Och detta var den förklaring jag fann:
"Alla" vet ju att fredag den trettonde är en otursdag. Men vet någon varför?
Jag blev naturligtvis tvungen att "wikipedia" detta. Och detta var den förklaring jag fann:
Fredagen den 13, som inträffar en till tre gånger varje år, är enligt skrock en otursdag. Det finns flera olika hypoteser varför fredagen den trettonde uppfattas så. En grundar sig på att Jesus hade 12 lärjungar, och när Jesus blev förrådd var Judas den trettonde vid bordet. Det kan även ha varit så att det baseras på att det fanns 13 personer totalt och att Jesus korsfästes på långfredagen. Det var även så att Jesus dog på en fredag.
En annan hypotes grundar sig på att ett betydande antal ordenmedlemmar från Tempelherreorden blev fängslade av Filip IV av Frankrike fredagen den 13 oktober 1307 på order av påven Clemens V. Många av dessa torterades och avrättades dessutom.
Vidare finns i den nordiska mytologin en berättelse om hur svekets och ondskans gud Loke kom som den trettonde gästen till ett gästabud i Valhall - och sedan lurade blinde Höder att skjuta sin egen bror Balder till döds med en mistelpil.
Mindre känt är kanske att fredag den trettonde också är " 'Hug a Jew'-Day ". Jag fick inbjudan till "hug a jew-day" via facebook, av vem har jag ingen aning om. Grundat av en judisk man i USA. Ska tydligen betyda otur att inte krama en jude idag och man ska helst krama så många som möjligt.
Attans, hade jag vetat det skulle jag sett till att vara i Stockholm så jag kunde krama Stefan i alla fall!
Fredag den trettonde
Man kunde ha gottat sig åt att det är fredag, om det inte var så att man skulle jobba imorgon också...
Å andra sidan, helg är alltid helg och det innebär för det allra mesta roligheter! Typiskt nog är det två vänner som har fyllt tjugo i veckan och valt att fira detta på samma dag. Turligt nog ska båda fira det inne i stan, så det ska nog gå på något vis.
För övrigt är det dessutom fredag den trettonde! Min dag har det dock inte varit något fel på än sålänge. Började med morgonyoga på gymmet och istället för att åka hem igen så passade jag på att basta och ta det lugnt innan mitt pass började.
Sedan har det varit sushi till lunch med cheferna och ikväll blir det middag hos pappa följt av filmkväll med vänner. Fredagsmys med andra ord!
Och det snöar :D! Hur har ni det ute i vinterkylan?
Å andra sidan, helg är alltid helg och det innebär för det allra mesta roligheter! Typiskt nog är det två vänner som har fyllt tjugo i veckan och valt att fira detta på samma dag. Turligt nog ska båda fira det inne i stan, så det ska nog gå på något vis.
För övrigt är det dessutom fredag den trettonde! Min dag har det dock inte varit något fel på än sålänge. Började med morgonyoga på gymmet och istället för att åka hem igen så passade jag på att basta och ta det lugnt innan mitt pass började.
Sedan har det varit sushi till lunch med cheferna och ikväll blir det middag hos pappa följt av filmkväll med vänner. Fredagsmys med andra ord!
Och det snöar :D! Hur har ni det ute i vinterkylan?
Nära nog.
I slutändan var det juldekoreringen som fick stryka på foten. Jag orkar helt enkelt inte. Det får bli på söndag istället, då är jag ju också ledig.
Det får räcka med det faktum att jag faktiskt var duktig nog att tvinga ut mig själv i kylan igen, sticka ner till gymmet och träna. Jag ger mig själv en liten klapp på axeln efter denna dagen. Jag satt ju till och med i telefonkön.
Det får räcka med det faktum att jag faktiskt var duktig nog att tvinga ut mig själv i kylan igen, sticka ner till gymmet och träna. Jag ger mig själv en liten klapp på axeln efter denna dagen. Jag satt ju till och med i telefonkön.
Ang. debatten
Det var kanske tur att jag fick influensavaccinet i förra veckan. Under helgen har det brutit ut en jätte-epedimi här i Göteborg, om jag har förstått saken rätt.
Stefan fick sprutan igår, så jag ska ringa honom idag och höra hur han mår.
Och Bullen har fått hög feber och ligger till sängs hemma. Hoppas inte han har fått det.
Jag tror inte det är så farligt med influensan, men ändå jobbigt att få den och bli sängliggande en vecka. Bullen skulle dessutom åka till Bulgarien imorgon och nu vet han inte om det blir av, så det måste ju också kännas tråkigt.
Det är mycket debatter om sprutan just nu. Jag undrar just vad den generella åsikten är? Ta den eller inte ta den? De artiklar och debatter jag ser, verkar väga över att folk är rädda för sprutan och inte vill ta den. Håller ni med?
Stefan fick sprutan igår, så jag ska ringa honom idag och höra hur han mår.
Och Bullen har fått hög feber och ligger till sängs hemma. Hoppas inte han har fått det.
Jag tror inte det är så farligt med influensan, men ändå jobbigt att få den och bli sängliggande en vecka. Bullen skulle dessutom åka till Bulgarien imorgon och nu vet han inte om det blir av, så det måste ju också kännas tråkigt.
Det är mycket debatter om sprutan just nu. Jag undrar just vad den generella åsikten är? Ta den eller inte ta den? De artiklar och debatter jag ser, verkar väga över att folk är rädda för sprutan och inte vill ta den. Håller ni med?
Att göra
Idag är min "lediga" dag.
Dock kommer det mest bli en dag av att komma ikapp med allt som jag har skjutit upp, för tiden börjar liksom rinna ut... Min "Att-göra-lista" för dagen ser ut såhär:
1. Försöka lokalisera en skrivare, skriva ut ett tidrapportspapper och fylla i en dag i oktober som jag jobbade. Pengarna kommer jag, eftersom jag var så seg, se först i december men de blir trevliga att få då också.
2. Åka in till stan och skicka mina WU-arbetskläder, rapporter och bensinkort till Stockholm via bussgods.
3. Se vad nya skidkläder kan tänkas kosta på Intersport eller Stadium (i Alpingaraget försökte försäljaren kränga på mig en jacka och ett par byxor för 5000 :- styck. Jag kan lova att jag inte tänker lägga 10 000 :- på nya skidkläder.)
4. Ringa länsförsäkringar och se vad jag har för försäkring, om den täcker om något skulle hända mig när jag åker i backen i Alperna.
5. Gå till biblioteket och låna böcker om franska och matte (kände att matten behöver finputsas. Längesedan jag använde den nu).
6. Börja juldekorera (kan tyckas vara tidigt, men vi ska fira jul den 5:e december i år!)
7. Träna
Och det var den dagen... Vi får väl se hur många av punkterna som faktiskt blir gjorda. Ringa länsförsäkringar sitter lite löst för dagen kan man säga... Jag avskyr att sitta i telefonköer.
Dock kommer det mest bli en dag av att komma ikapp med allt som jag har skjutit upp, för tiden börjar liksom rinna ut... Min "Att-göra-lista" för dagen ser ut såhär:
1. Försöka lokalisera en skrivare, skriva ut ett tidrapportspapper och fylla i en dag i oktober som jag jobbade. Pengarna kommer jag, eftersom jag var så seg, se först i december men de blir trevliga att få då också.
2. Åka in till stan och skicka mina WU-arbetskläder, rapporter och bensinkort till Stockholm via bussgods.
3. Se vad nya skidkläder kan tänkas kosta på Intersport eller Stadium (i Alpingaraget försökte försäljaren kränga på mig en jacka och ett par byxor för 5000 :- styck. Jag kan lova att jag inte tänker lägga 10 000 :- på nya skidkläder.)
4. Ringa länsförsäkringar och se vad jag har för försäkring, om den täcker om något skulle hända mig när jag åker i backen i Alperna.
5. Gå till biblioteket och låna böcker om franska och matte (kände att matten behöver finputsas. Längesedan jag använde den nu).
6. Börja juldekorera (kan tyckas vara tidigt, men vi ska fira jul den 5:e december i år!)
7. Träna
Och det var den dagen... Vi får väl se hur många av punkterna som faktiskt blir gjorda. Ringa länsförsäkringar sitter lite löst för dagen kan man säga... Jag avskyr att sitta i telefonköer.
Should I answer the call?
Och plötsligt fick jag ännu en anledning att ta mitt pick och pack och flytta uppåt i Sverige!
Det är nämligen så att Matilda, min barndomskompis som jag lyckats hålla god kontakt med hela livet, trots att vi inte har bott i samma stad på tretton år, och ibland inte har haft möjlighet att höras på flera månader, troligtvis ska flytta till Stockholm nästa höst!
Åh det hade varit så roligt! Jag hör östkustgudarna ropa mitt namn... ;).
Det är nämligen så att Matilda, min barndomskompis som jag lyckats hålla god kontakt med hela livet, trots att vi inte har bott i samma stad på tretton år, och ibland inte har haft möjlighet att höras på flera månader, troligtvis ska flytta till Stockholm nästa höst!
Åh det hade varit så roligt! Jag hör östkustgudarna ropa mitt namn... ;).
Utbildning
Har ägnat gårdagen och morgonen åt att forska lite på olika utbildningar.
Egentligen vet jag bara en sak: Jag vill läsa i Uppsala eller Lund. De "riktiga" studentstäderna. Och förr var det Lund som lockade mig allra mest. Men nu vet jag inte riktigt längre. Det är faktiskt snäppet lättare att komma in i Uppsala. Och mamma och pappa läste i Uppsala. Träffades till och med där. Deras uppsala-historier är riktigt underhållande.
Två saker till:
1. Jag gillar närheten till Stockholm mer än närheten till Malmö.
2. Jag har fått intrycket av att Uppsala är mindre pretantiöst än Lund
Väldigt länge nu har jag också varit inne på en medicinutbildning. Det är sant att jag har ett genuint intresse av hur människan fungerar. Och jag vet inte riktigt vad jag skulle läsa om inte något sådant. Det svåra är ju att det bara är biologin jag är intresserad av, inte någon av de andra naturämnena.
Visst gillar jag matte, bara jag förstår vad det handlar om. Men fysik och kemi har alltid känts som "skjut mig, skjut mig nu." Mer fysiken än kemin ska dock erkännas. Hur kan fysik vara ett nödvändigt ämne? Det är ju så otroligt onödigt. Beräkna gravitation? När ska jag NÅGONSIN ha användning för det?
Men jag har blivit så sugen på att börja snart.
Jag är trött på den här mellanperioden, då man bara går och väntar på allt som ska hända. Jag vill sätta igång.
Egentligen vet jag bara en sak: Jag vill läsa i Uppsala eller Lund. De "riktiga" studentstäderna. Och förr var det Lund som lockade mig allra mest. Men nu vet jag inte riktigt längre. Det är faktiskt snäppet lättare att komma in i Uppsala. Och mamma och pappa läste i Uppsala. Träffades till och med där. Deras uppsala-historier är riktigt underhållande.
Två saker till:
1. Jag gillar närheten till Stockholm mer än närheten till Malmö.
2. Jag har fått intrycket av att Uppsala är mindre pretantiöst än Lund
Väldigt länge nu har jag också varit inne på en medicinutbildning. Det är sant att jag har ett genuint intresse av hur människan fungerar. Och jag vet inte riktigt vad jag skulle läsa om inte något sådant. Det svåra är ju att det bara är biologin jag är intresserad av, inte någon av de andra naturämnena.
Visst gillar jag matte, bara jag förstår vad det handlar om. Men fysik och kemi har alltid känts som "skjut mig, skjut mig nu." Mer fysiken än kemin ska dock erkännas. Hur kan fysik vara ett nödvändigt ämne? Det är ju så otroligt onödigt. Beräkna gravitation? När ska jag NÅGONSIN ha användning för det?
Men jag har blivit så sugen på att börja snart.
Jag är trött på den här mellanperioden, då man bara går och väntar på allt som ska hända. Jag vill sätta igång.
Tisdagsrutinen
Det är tisdag idag.
Jag tror inte jag har någon dag som flyger förbi så fort som mina tisdagar. Jobb från elva till fem. BodyCombat från halv sex till halv sju. Hemma igen vid halv åtta då mamma nästan undantagslöst står färdig med middagen. Vid halv nio är vi färdiga med mat och disk och viktiga diskussioner och klockan nio blir det kvälls-the och How I Met Your Mother.
Låter lite inrutat kanske, men jag gillar min tisdagsrutin. Och eftersom tisdag går så otroligt fort och det nästan redan känns som att det är helg på onsdagar, går mina veckor så otroligt fort.
Har ni någon sådan dag i veckan då allt redan tycks planerat och färdigt i förväg?
Jag tror inte jag har någon dag som flyger förbi så fort som mina tisdagar. Jobb från elva till fem. BodyCombat från halv sex till halv sju. Hemma igen vid halv åtta då mamma nästan undantagslöst står färdig med middagen. Vid halv nio är vi färdiga med mat och disk och viktiga diskussioner och klockan nio blir det kvälls-the och How I Met Your Mother.
Låter lite inrutat kanske, men jag gillar min tisdagsrutin. Och eftersom tisdag går så otroligt fort och det nästan redan känns som att det är helg på onsdagar, går mina veckor så otroligt fort.
Har ni någon sådan dag i veckan då allt redan tycks planerat och färdigt i förväg?
Just Do It
Är du emot rasism? Kopiera denna bild och lägg ut den på
din blogg.
Låt oss sprida budskapet som en eld i bloggvärlden!
På uppmaning av Amanda och Egoinas Riktiga Mamma fortsätter jag sprida budskapet.
Och med den "dagens goda gärning" är det dags att sova känner jag. Har varit det ett tag nu...
Omväxling förnöjer
Och så var man plötsligt på jobbet igen.
Har inte varit hemma sedan i fredags morse och ytterligare ett par timmar ska det dröja.
Hade det jättebra i Stockholm som sagt. Sjukt nog är det samma sak varje gång jag kommer hem. Jag kommer av tåget, och det första som slår emot mig är irritation. En gubbe stirrar på mig som om han inte hade tv hemma. Människorna runt omkring är antingen så slöa så man nästan snubblar över dem, eller stressar och knuffar till mig eller mina väskor.
På busshållsplatsen står ett gäng alkoholister och skränar och de ska naturligtvis med på samma buss som jag. Som är helt överfull och även här springer folk på en som om de inte såg att man står där eller har tunga väskor. När man ska av är det samma sak, alla tränger sig och folk börjar tränga sig på innan folkmassan har kommit av bussen. Som om bussen skulle stänga dörrarna och åka innan de har kommit på.
Och allt till bakgrunden av fullkomlig gråhet. Höstens fina färger har nästintill försvunnit då alla löven trillat av. Trots att det är "ljust" mitt på dagen så är det aldrig riktigt ljust, eftersom det är igenmulet varje dag. Och det tycks vara någon konstant fuktighet i luften, oavsett om det regnar eller inte.
Jag säger inte att folk beter sig bättre i Stockholm, absolut inte. Men jag ser det inte på samma sätt. Varför? För att jag är så DÖDLIGT trött på Göteborg.
Som boende i Göteborg är det något av en synd att säga att man hellre vill bo i Stockholm. Men jag är trots allt inte infödd Göteborgare. Jag har världens härligaste umgängeskrets här i Göteborg, men det är verkligen bara mitt umgänge jag skulle sakna med den här staden.
Skulle säkert vara jätteroligt att komma hem till Göteborg och hälsa på när man bor någon annanstans. Men jag är en person som gillar omväxling.
Därför känns det extra rätt för mig att få åka till Alperna nu under vintern. Och när jag kommer hem hoppas jag på att det inte kommer dröja alltför länge innan jag får flytta.
Har inte varit hemma sedan i fredags morse och ytterligare ett par timmar ska det dröja.
Hade det jättebra i Stockholm som sagt. Sjukt nog är det samma sak varje gång jag kommer hem. Jag kommer av tåget, och det första som slår emot mig är irritation. En gubbe stirrar på mig som om han inte hade tv hemma. Människorna runt omkring är antingen så slöa så man nästan snubblar över dem, eller stressar och knuffar till mig eller mina väskor.
På busshållsplatsen står ett gäng alkoholister och skränar och de ska naturligtvis med på samma buss som jag. Som är helt överfull och även här springer folk på en som om de inte såg att man står där eller har tunga väskor. När man ska av är det samma sak, alla tränger sig och folk börjar tränga sig på innan folkmassan har kommit av bussen. Som om bussen skulle stänga dörrarna och åka innan de har kommit på.
Och allt till bakgrunden av fullkomlig gråhet. Höstens fina färger har nästintill försvunnit då alla löven trillat av. Trots att det är "ljust" mitt på dagen så är det aldrig riktigt ljust, eftersom det är igenmulet varje dag. Och det tycks vara någon konstant fuktighet i luften, oavsett om det regnar eller inte.
Jag säger inte att folk beter sig bättre i Stockholm, absolut inte. Men jag ser det inte på samma sätt. Varför? För att jag är så DÖDLIGT trött på Göteborg.
Som boende i Göteborg är det något av en synd att säga att man hellre vill bo i Stockholm. Men jag är trots allt inte infödd Göteborgare. Jag har världens härligaste umgängeskrets här i Göteborg, men det är verkligen bara mitt umgänge jag skulle sakna med den här staden.
Skulle säkert vara jätteroligt att komma hem till Göteborg och hälsa på när man bor någon annanstans. Men jag är en person som gillar omväxling.
Därför känns det extra rätt för mig att få åka till Alperna nu under vintern. Och när jag kommer hem hoppas jag på att det inte kommer dröja alltför länge innan jag får flytta.
Helg
Idag är det fars dag, för er som inte redan visste!
Skickade precis iväg en "glad far" hälsning till min far, dock är jag ju uppe i Stockholm fortfarande. Idag kommer antagligen hela familjen vara samlad och dricka lite drinkar, äta god mat och troligtvis kommer mamma göra en god efterätt.
Å andra sidan, detta gör vi i princip varje söndag. Och jag har det väldigt bra här uppe i Stockholm!
Jag kom fram strax efter elva i fredags kväll, efter vad som kändes som en evighetsresa. (Resor har en förmåga att kännas som att de tar evigheter när man har feber och fryser, och samtidigt har något trevligt att komma fram till).
Sedan dess har vi mest haft en riktig myshelg. Igår var jag på långpromenad medan Stefan pluggade, och jag gick då för att kolla in Alpingaraget. Jättefina, men jättedyra grejer där, även med min personalrabatt.
När jag kom hem hade jag tagit med mig blåbärsmuffins, vilket uppskattades mycket. Och så såg vi på Watchmen (bra film, men väldigt lång!) och åt middag på en italiensk restaurang på Odengatan.
Idag ska jag snart baka scones, och eventuellt ska jag träffa Stefans föräldrar för första gången... lite läskigt, eftersom Stefan har byggt upp det så mycket! Vi får väl se hur det går.
Hoppas alla ni andra har haft härliga helger också!
Skickade precis iväg en "glad far" hälsning till min far, dock är jag ju uppe i Stockholm fortfarande. Idag kommer antagligen hela familjen vara samlad och dricka lite drinkar, äta god mat och troligtvis kommer mamma göra en god efterätt.
Å andra sidan, detta gör vi i princip varje söndag. Och jag har det väldigt bra här uppe i Stockholm!
Jag kom fram strax efter elva i fredags kväll, efter vad som kändes som en evighetsresa. (Resor har en förmåga att kännas som att de tar evigheter när man har feber och fryser, och samtidigt har något trevligt att komma fram till).
Sedan dess har vi mest haft en riktig myshelg. Igår var jag på långpromenad medan Stefan pluggade, och jag gick då för att kolla in Alpingaraget. Jättefina, men jättedyra grejer där, även med min personalrabatt.
När jag kom hem hade jag tagit med mig blåbärsmuffins, vilket uppskattades mycket. Och så såg vi på Watchmen (bra film, men väldigt lång!) och åt middag på en italiensk restaurang på Odengatan.
Idag ska jag snart baka scones, och eventuellt ska jag träffa Stefans föräldrar för första gången... lite läskigt, eftersom Stefan har byggt upp det så mycket! Vi får väl se hur det går.
Hoppas alla ni andra har haft härliga helger också!
Fuck u very much
Detta är för övrigt en låt jag hör mycket här på jobbet. Fått mig att återupptäcka Lily Allen lite. Grym låt!
Som ett brev på posten
Och här har vi dem!
Influensasymptomen efter sprutan. Armen där jag fick sticket är svullen och ska helst undvika någon form av belastning eller beröring. Känner mig lätt febrig och snurrig, med ett stänk av ont i halsen.
Sitter nu på jobbet och tar det lite lugnt efter morgonens städning. Snart lunchdags. Och klockan 18:02 går tåget till Stockholm. Eftersom det som vanligt är intercity-tåg är jag inte framme förrän tio i elva på kvällen. Det var min fredag det.
Ändå, kvällen på tåget, med ett gäng korsord och sudoku och en påse naturgodis. Påväg till Stockholm. Värre kunde det vara. Mycket värre.
Vaccin och skor
Och nu har även jag fått influensavaccinet!
Och jag måste ge massor av cred till min mamma som nog måste vara bäst i världen på att ge sprutor. Ett ytte-pyttelitet stick när nålen gick i, och sedan kände jag inte ett dugg! Inte någonting!
För övrigt känner jag att jag dessutom måste ta tillbaka mitt inlägg om skomakaren för ett par veckor sedan. Jag gnällde om att det tog en sådan omåttlig tid för honom att byta dragkedjorna på våra stövlar.
Det tog honom två veckor, när det brukar ta andra skomakare tre dagar. Men, medan andra skomakare tar 350 :- per sko för att byta dragkedja, så tog denna skomakaren 140 :- för alla tre skorna som var inlämnade.
Så, till det priset får han gärna ta två veckor på sig om han så vill. Jag inspekterade kedjan, den såg ut som den skulle, och om den skulle råka gå sönder om några veckor igen, ja, då känns det i alla fall inte lika motigt att laga den igen!
Och jag måste ge massor av cred till min mamma som nog måste vara bäst i världen på att ge sprutor. Ett ytte-pyttelitet stick när nålen gick i, och sedan kände jag inte ett dugg! Inte någonting!
För övrigt känner jag att jag dessutom måste ta tillbaka mitt inlägg om skomakaren för ett par veckor sedan. Jag gnällde om att det tog en sådan omåttlig tid för honom att byta dragkedjorna på våra stövlar.
Det tog honom två veckor, när det brukar ta andra skomakare tre dagar. Men, medan andra skomakare tar 350 :- per sko för att byta dragkedja, så tog denna skomakaren 140 :- för alla tre skorna som var inlämnade.
Så, till det priset får han gärna ta två veckor på sig om han så vill. Jag inspekterade kedjan, den såg ut som den skulle, och om den skulle råka gå sönder om några veckor igen, ja, då känns det i alla fall inte lika motigt att laga den igen!
The Past and Pending
Torsdag.
Och jag är ledig som vanligt, inte helt fel.
Idag ska jag packa, för antagligen tar jag tåget till Stockholm direkt efter jobbet. Och jag skulle vilja få lite skrivande gjort idag också, det var några veckor sedan nu :(. Och spela lite gitarr ska jag nog också göra när jag ändå är ensam hemma såhär mitt på dagen...
Och jag ska få influensasprutan ikväll när jag kommer hem från träningen. Inget jag ser fram emot kan man lugnt säga. Men det är säkert bra.
På återseende.
Och jag är ledig som vanligt, inte helt fel.
Idag ska jag packa, för antagligen tar jag tåget till Stockholm direkt efter jobbet. Och jag skulle vilja få lite skrivande gjort idag också, det var några veckor sedan nu :(. Och spela lite gitarr ska jag nog också göra när jag ändå är ensam hemma såhär mitt på dagen...
Och jag ska få influensasprutan ikväll när jag kommer hem från träningen. Inget jag ser fram emot kan man lugnt säga. Men det är säkert bra.
På återseende.
Har jag missat något?
Det här är faktiskt lite sjukt.
Jag stod här på jobbet och läste lite "Fuck My Life" på datorn (www.fmylife.com , jätterolig sida!) när en av gymmets stammisar kommer in och frågar mig hur mycket jag brukar jobba här på gymmet.
Jag svarade vilka dagar och tider jag brukar jobba, och då erbjöd han mig plötsligt ett helgjobb! Med en otroligt bra (för mig i alla fall!) grundlön.
Jobbet går ut på att jag ska stå i kassan på en klädaffär. Detta betyder att under denna hösten/sommaren har jag jobbat på lagret, sedan direkt med Western Union, samtidigt fått jobb som receptionist på detta gym där jag jobbar nu och under den tiden blivit erbjuden jobb för Langley. Och nu detta.
Vi snackar alltså fem jobb som jag har gjort/blivit erbjuden under allt som allt fem månader.
Vad har jag missat? Jag trodde det var lågkonjunktur och svårt att få jobb som ung och outbildad?
Faktum är att detta jobbhagel började strax efter att jag blev hjärtekrossad av mitt ex. Är det universums sätt att gottgöra för att jag hade den sugigaste sommaren någonsin och att jag tvunget skulle bli blixtförälskad i den värsta skitstöveln jag träffat?
Är det någon slags universell sanning att när en del av ens liv brakar åt helvete, kommer en annan del att blomstra som aldrig förr?
Vad det än kan bero på... så gillar jag att vara eftertraktad på arbetsmarknaden! Och kunna lägga till ännu mer erfarenheter i mitt CV och livsbagage!
Jag stod här på jobbet och läste lite "Fuck My Life" på datorn (www.fmylife.com , jätterolig sida!) när en av gymmets stammisar kommer in och frågar mig hur mycket jag brukar jobba här på gymmet.
Jag svarade vilka dagar och tider jag brukar jobba, och då erbjöd han mig plötsligt ett helgjobb! Med en otroligt bra (för mig i alla fall!) grundlön.
Jobbet går ut på att jag ska stå i kassan på en klädaffär. Detta betyder att under denna hösten/sommaren har jag jobbat på lagret, sedan direkt med Western Union, samtidigt fått jobb som receptionist på detta gym där jag jobbar nu och under den tiden blivit erbjuden jobb för Langley. Och nu detta.
Vi snackar alltså fem jobb som jag har gjort/blivit erbjuden under allt som allt fem månader.
Vad har jag missat? Jag trodde det var lågkonjunktur och svårt att få jobb som ung och outbildad?
Faktum är att detta jobbhagel började strax efter att jag blev hjärtekrossad av mitt ex. Är det universums sätt att gottgöra för att jag hade den sugigaste sommaren någonsin och att jag tvunget skulle bli blixtförälskad i den värsta skitstöveln jag träffat?
Är det någon slags universell sanning att när en del av ens liv brakar åt helvete, kommer en annan del att blomstra som aldrig förr?
Vad det än kan bero på... så gillar jag att vara eftertraktad på arbetsmarknaden! Och kunna lägga till ännu mer erfarenheter i mitt CV och livsbagage!
Dagens lärdom
Och så har då även jag fattat hur man skaffar den där "lägg till på bloglovin"-knappen.
Och nu är det onsdag. Ännu en dag av kvällsjobb på gymmet. Det är så märkligt det där, att just när man ska dit och påbörja sitt skift, så känns det ganska motigt. Trots att jag trivs på jobbet och jag vet att det går så fort varje gång. Innan man vet ordet av är skiftet slut och det är dags att gå hem.
Och man känner en sällsam känsla av tillfredsställelse när man kommer hem efter att ha jobbat. Man har tjänat pengar och gjort någon nytta.
Och ändå känns det tungt just när man ska gå dit. Varför?
Det lutar åt att det blir ett "sista minuten"-tåg upp till Stockholm igen på fredag. När jag tittade på sista minuten förra fredagen kunde man få åka ett X2000 tåg för 300 :-. Det var ju kul att jag upptäckte det först nu!
Man lär sig något nytt varje dag...
Och nu är det onsdag. Ännu en dag av kvällsjobb på gymmet. Det är så märkligt det där, att just när man ska dit och påbörja sitt skift, så känns det ganska motigt. Trots att jag trivs på jobbet och jag vet att det går så fort varje gång. Innan man vet ordet av är skiftet slut och det är dags att gå hem.
Och man känner en sällsam känsla av tillfredsställelse när man kommer hem efter att ha jobbat. Man har tjänat pengar och gjort någon nytta.
Och ändå känns det tungt just när man ska gå dit. Varför?
Det lutar åt att det blir ett "sista minuten"-tåg upp till Stockholm igen på fredag. När jag tittade på sista minuten förra fredagen kunde man få åka ett X2000 tåg för 300 :-. Det var ju kul att jag upptäckte det först nu!
Man lär sig något nytt varje dag...
Nöjd
Jo, det fick bli lite BodyCombat, och det var lika roligt som vanligt.
Efter hårdträning, stretch, bastu och middag känner man sig alldeles varm och nöjd och lagom slut i kroppen. Så nu blir det en varm kopp te och lite How I Met Your Mother på datorn.
Bra dag det här.
Efter hårdträning, stretch, bastu och middag känner man sig alldeles varm och nöjd och lagom slut i kroppen. Så nu blir det en varm kopp te och lite How I Met Your Mother på datorn.
Bra dag det här.
På gymmet...
På jobbet igen, tre timmar kvar av arbetspasset.
Sedan känner jag mig faktiskt lite friskare idag, så jag tänkte nog försöka vara med på BodyCombat-passet idag trots allt. Det ÄR ju så skönt att träna när man ändå är här och BodyCombat är ju så sjukt roligt. Och så har jag inte tränat sedan i lördags så det kan vara dags.
Om någon undrar varför jag plötsligt blivit träningsnarkoman så finns det tre bra anledningar till det:
1. Jag har ju ett gratis allaktivitetskort, värde av ca 4000 :-. Verkar dumt att inte utnyttja det så mycket som möjligt medan man kan.
2. Jag försöker vänja kroppen vid att orka med träning så gott som varje dag. När jag väl kommer till Alperna och skaffar mig ett dyrt säsongskort känns det onödigt om man inte åker så mycket man kan och orkar. Och då vill jag ju inte hålla på att dö av utmattning efter första veckan!
3. Det är roligt!
En sak som dock känns ganska ironiskt med träning på ett gym, är det faktum att de allra flesta som tränar här, tränar för att de ska slippa ha dåligt samvete när det sedan inte lyfter ett finger på resten av dagen.
Ganska underhållande :).
Sedan känner jag mig faktiskt lite friskare idag, så jag tänkte nog försöka vara med på BodyCombat-passet idag trots allt. Det ÄR ju så skönt att träna när man ändå är här och BodyCombat är ju så sjukt roligt. Och så har jag inte tränat sedan i lördags så det kan vara dags.
Om någon undrar varför jag plötsligt blivit träningsnarkoman så finns det tre bra anledningar till det:
1. Jag har ju ett gratis allaktivitetskort, värde av ca 4000 :-. Verkar dumt att inte utnyttja det så mycket som möjligt medan man kan.
2. Jag försöker vänja kroppen vid att orka med träning så gott som varje dag. När jag väl kommer till Alperna och skaffar mig ett dyrt säsongskort känns det onödigt om man inte åker så mycket man kan och orkar. Och då vill jag ju inte hålla på att dö av utmattning efter första veckan!
3. Det är roligt!
En sak som dock känns ganska ironiskt med träning på ett gym, är det faktum att de allra flesta som tränar här, tränar för att de ska slippa ha dåligt samvete när det sedan inte lyfter ett finger på resten av dagen.
Ganska underhållande :).
Ibland är det skönt att bo hemma...
Ni vet...
när man har haft en molande huvudvärk och lite lätt feberfrossa hela dagen? Och man ändå har tvingat sig ut i iskylan för man måste till jobbet och arbeta, för man behöver varje krona man kan komma över?
Och man har stått på jobbet i fem timmar och bara längtat efter att man ska få stänga och gå ut i iskylan en gång till?
Och man sedan kommer hem och varvar ner vid datorn en stund, varefter man till slut samlar orken till att borsta tänderna och tvätta ansiktet?
... Och så bestämmer man sig för att ta en skön varm dusch? Och så har mamma bäddat sängen åt en så att man bara kan falla i säng?
...Vet ni?
när man har haft en molande huvudvärk och lite lätt feberfrossa hela dagen? Och man ändå har tvingat sig ut i iskylan för man måste till jobbet och arbeta, för man behöver varje krona man kan komma över?
Och man har stått på jobbet i fem timmar och bara längtat efter att man ska få stänga och gå ut i iskylan en gång till?
Och man sedan kommer hem och varvar ner vid datorn en stund, varefter man till slut samlar orken till att borsta tänderna och tvätta ansiktet?
... Och så bestämmer man sig för att ta en skön varm dusch? Och så har mamma bäddat sängen åt en så att man bara kan falla i säng?
...Vet ni?
Samhain
Igår var det den första november.
Enligt de gamla Kelterna var det dagen då man begravde sina ledsamheter från året som gått och blickade framåt istället.
När jag var ungefär femton blev jag väldigt intresserad av andar och magi. Så när vi gick på en marknad i Smögen och jag hittade en bok om magi, föll det sig naturligt att jag skulle köpa den. Det är en jättevacker bok, svarta pärmar som man stänger med ett silverband, och med snirkliga bokstäver står det "Magi" i silver på framsidan.
Idag litar jag inte blint på sådana saker, men jag bibehåller ett öppet hjärta vad gäller andlighet. Och allt som står i boken är fakta om den här sortens tro. Det finns med bla egyptiska, indianska, och keltiska riter i boken, och en lista över symboliken i färger, siffror, månader och datum.
När jag kom hem från Grekland i somras, hade jag ett rum fullt med saker från min och Johans tid tillsammans. (Jag är en sådan person som sparar på allt sentimentalt tjafs). Så jag hade gamla biobiljetter, en vinflaska i form av en katt som jag använde som vas, kläder som han gett mig, samt en "värdecheck" som han gav mig när han skulle åka ner till Bad Gastein. Där stod att han var skyldig mig "Massa pussar" och "Massa kramar".
Det mesta slängde jag och rensade ut på direkten. (Kläderna sparade jag, de var både fina och ganska dyra, så jag fick komma över det faktum att de var från Johan). Men den här värdechecken la jag i ett brev för att posta tillbaka till honom, tillsammans med ett brev som jag skrivit om hur illa han hade gjort mig.
Men när jag väl skulle posta det här brevet så kunde jag inte hitta det.
Under veckorna som följde hittade jag min gamla bok om Magi och fastnade i den. Ungefär samtidigt återfann jag brevet. I boken hittade jag Samhainriten, en gammal keltisk rit, som utförs den första November.
Egentligen ska man ha en korg som man begraver i trädgården med det objektet som står för alla ledsamheter man vill släppa.
Igår gjorde jag en variant på detta. Jag eldade upp brevet med allt dess innehåll ute på balkongen, i en blomkruka. Samtidigt hade jag ett blått ljus tänt ("blått är andens färg och representerar helande, idealism och övernaturligt beskydd"). Idag begraver jag askan i krukjorden.
Idag är en ny dag, ny vecka, ny start. Idag blickar jag bara mot framtiden. Jag har begravt mina ledsamheter.
Enligt de gamla Kelterna var det dagen då man begravde sina ledsamheter från året som gått och blickade framåt istället.
När jag var ungefär femton blev jag väldigt intresserad av andar och magi. Så när vi gick på en marknad i Smögen och jag hittade en bok om magi, föll det sig naturligt att jag skulle köpa den. Det är en jättevacker bok, svarta pärmar som man stänger med ett silverband, och med snirkliga bokstäver står det "Magi" i silver på framsidan.
Idag litar jag inte blint på sådana saker, men jag bibehåller ett öppet hjärta vad gäller andlighet. Och allt som står i boken är fakta om den här sortens tro. Det finns med bla egyptiska, indianska, och keltiska riter i boken, och en lista över symboliken i färger, siffror, månader och datum.
När jag kom hem från Grekland i somras, hade jag ett rum fullt med saker från min och Johans tid tillsammans. (Jag är en sådan person som sparar på allt sentimentalt tjafs). Så jag hade gamla biobiljetter, en vinflaska i form av en katt som jag använde som vas, kläder som han gett mig, samt en "värdecheck" som han gav mig när han skulle åka ner till Bad Gastein. Där stod att han var skyldig mig "Massa pussar" och "Massa kramar".
Det mesta slängde jag och rensade ut på direkten. (Kläderna sparade jag, de var både fina och ganska dyra, så jag fick komma över det faktum att de var från Johan). Men den här värdechecken la jag i ett brev för att posta tillbaka till honom, tillsammans med ett brev som jag skrivit om hur illa han hade gjort mig.
Men när jag väl skulle posta det här brevet så kunde jag inte hitta det.
Under veckorna som följde hittade jag min gamla bok om Magi och fastnade i den. Ungefär samtidigt återfann jag brevet. I boken hittade jag Samhainriten, en gammal keltisk rit, som utförs den första November.
Egentligen ska man ha en korg som man begraver i trädgården med det objektet som står för alla ledsamheter man vill släppa.
Igår gjorde jag en variant på detta. Jag eldade upp brevet med allt dess innehåll ute på balkongen, i en blomkruka. Samtidigt hade jag ett blått ljus tänt ("blått är andens färg och representerar helande, idealism och övernaturligt beskydd"). Idag begraver jag askan i krukjorden.
Idag är en ny dag, ny vecka, ny start. Idag blickar jag bara mot framtiden. Jag har begravt mina ledsamheter.
Lite bilder från igår...
"I am Catwoman, hear me roar!"
Zombie-Crew, alla killarna sminkade av mig!
Pimpin'
Katterna
Trädgårn
Zombie-Crew, alla killarna sminkade av mig!
Pimpin'
Katterna
Trädgårn
Sunday Morning
God morgon till er alla!
Vi hade jätteroligt igår och det togs massor av fina bilder (samt massor av mindre bra bilder), så en del av dem dyker upp här senare idag.
Ville i alla fall bara passa på att hälsa god morgon. Hoppas alla har haft en lika härlig helg som jag!
Vi hade jätteroligt igår och det togs massor av fina bilder (samt massor av mindre bra bilder), så en del av dem dyker upp här senare idag.
Ville i alla fall bara passa på att hälsa god morgon. Hoppas alla har haft en lika härlig helg som jag!
