Tana

Kusinen är ju här och hälsar på, men imorgon är jag tillbaka igen.

Tills vidare ska ni få en inblick i min och kusinens "unga och hippa" liv:

Börjar med några glas vin och musik som man ska bli glad och taggad av. Ska ta en irish coffee vilket slutar med helt vanligt svart bryggkaffe, för att piggna till efter vinet.
Lägger sig på sängen och pratar en stund och plötsligt börjar den där planerade utekvällen kännas alltmer olockande.

Börjar så smått prata om det: "Hur känner du? Vill du jättegärna gå ut?" vilket mest slutar i en negativ spiral: "usch, det är så jobbigt att göra sig i ordning..." "ja och så är det kallt ute..." "och så ska man stå i kö" "...och folk knuffas och trängs" "och så kostar det massa pengar..."

Tills man kommer till: "Ehm... vi stannar hemma eller?" "Jo...."

Och istället blir det kortspel med mammorna. Som anklagar oss för att vara sega och inte hålla igång som vi ska.

Men vid tolvtiden börjar mammorna bli trötta och rastlösa: "ska inte någon vinna snart så man får gå och lägga sig någon gång?" Så jag tar på mig rollen och jag har knappt lagt sista kortet innan mamma reser sig upp.
"Oj, och hon bara sprang iväg!" utbrister jag putslustigt.
Vilket resulterar i otroliga skrattsalvor. Eftersom "sprang iväg" är det sista man kan kalla det. Snarare en seg uppresning och ett sakta iväghaltande á la "mormor med träbenet".

Hah, det är nog en sådan där sak man måste vara med för att se varför det var så roligt.