Tana

Lång dag.

Nio var jag hos frisören. Och kom inte därifrån förrän halv tolv! Helt sjukt, men fint blev det! Jag blev riktigt nöjd denna gången. Därefter åkte jag direkt till gymmet.

Och jag jobbade och jobbade och slet som aldrig förr. Slut i hela kroppen och hungrig som en varg gick jag på mitt ordinarie pass efter jobbandet. Men för mödan kom mor och åt middag med mig, och så fick jag till slut min laptop!

All trötthet åsido, var det med ett visst mått vemod jag gick igenom gymmets tomma hallar för sista gången. Känns lite som slutet av en era, trots att jag inte jobbat där så länge. Men jag har verkligen trivts. Aldrig trivts så bra på en arbetsplats som här.

Jag är en person som älskar äventyr, men jag är också oerhört nostalgisk. Jag har lätt för att sakna det som redan varit. Och naturligtvis finns det ett visst mått rädsla över att lämna allt och alla man håller kär, för något okänt. Samtidigt som det är oerhört spännande.

Klockan passerar tolv. Det är torsdag. Jag åker imorgon. Imorgon.

Och idag har jag tusen saker att fixa och förebereda inför min avresa. Imorgon.