Tana

Tyvärr blev det inte mycket med den där springningen.
Eller jo, jag gav mig ut på egen hand. Och det var bra trevligt och roligt med klockan, fram tills isen vände sig emot mig och jag föll som en fura.

Några underbara blåmärken senare reste jag mig snopet upp och fick promenixa nästan hela resten av slingan, tills jag kom ut till grusad väg igen. För guds skull - ge mig sommar!!!!

Just nu borde jag plugga. Det är lite vad mitt liv går ut på nuförtiden. Ser också fram emot att träna vid fyra-tiden! Läste om hela dramatiken med gymnasterna i tidningen imorse. De där som menade att de blivit psykiskt misshandlade.
Sjukt nog fick artikeln mig bara att sakna att idrotta på riktigt. Träna inför olika tävlingar och mål. Åh vad jag saknar hästarna...